Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den israelitiska litteraturen före hellenismen - Den profetiska tiden - Lagjudendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utöva. Och häri låg fröet till en helt ny utveckling. Den
ojämförligt största delen av de deporterade vände aldrig
tillbaka, och för dem fick den minutiöst reglerade
gudstjänsten i templet, även sedan detta blivit återuppbyggt,
aldrig någon direkt betydelse. I dess ställe trädde
synagogan, d. v. s. en lärosal, ett andaktshus i stället för
en offerplats, och faktiskt — alldeles emot Hesekiels
program — ersattes den gamla offerkulten av en kult utan
offer och präster. Och detta blev judendomens räddning.
När israeliterna sedan av romarne åter drevos ut ur
Palestina, ägde de redan en religion, som icke var knuten till
något visst land, som icke behövde något tempel eller något
offer, och förlusten av den gamla offerhelgedomen blev
därför i religiöst avseende snarast en vinning. Ty Jahve
själv hade efter templets förstöring i verkligheten blivit en
landsflykting, och denne denationaliserade gud, som icke
längre såsom forntidens Jahve ägde något land, över vilket
han härskade, var vida mer än Hellas’ gudar ägnad att
bliva en världsgud. Redan före kristendomens framträdande
var han ock på väg att bliva det. Hesekiel, vars hela
intresse koncentrerat sig kring kulten i Sionstemplet, ledde
således utvecklingen i en rakt motsatt riktning.
Mot sitt syfte kom han ock att främja Jeremias
individualitetsreligion, ty så lagisk den nya rättfärdighetsreligionen
än var, så utan lyrisk elevation, var den dock ett förhållande
mellan Jahve och den enskilde — helt naturligt, ty då
staten ej längre existerade, trädde individen i dess ställe,
och medlaren mellan Jahve och lekmannen, prästen, som
blott hade sin plats i Jerusalemstemplet, upphörde i och
med dettas fall att finnas till.
Hesekiels betydelse sträcker sig ock till uppfattningen av
Israels historia. Såsom vi minnas hade denna börjat med
sagor — på vers och prosa — och under konungatiden
hade härtill kommit några annalistiska krönikor, som väl
äro förlorade, men vilkas karaktär vi av citaten kunna
bedöma. Hela denna historiska litteratur omarbetades nu
under exilen och omarbetades efter de synpunkter, som
kommit fram i Deuteronomium — så Jehovistens krönika,
Josua bok, Domarboken, Samuelsböckerna och
Konungaböckerna. Enligt dessa tendensskrifter hade folket styrts
av antingen “goda“ eller “onda“ konungar, vilka senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
