Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Homeros - Den homeriska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från 700-talet f. K.; den förra förlägges vanligen till 850
à 750, den senare till 800—700 f. K.
Av antiken tillskrevos de den blinde skalden Homeros,
och den mening, som uttalades av några alexandrinska
filologer, de s. k. khorizonterna — att Iliaden och Odysséen
härröra från olika författare — lyckades icke tränga igenom.
För renässansen framstod Homeros såsom en lärd skald av
samma art som Vergilius, och först engelsmannen Wood
(1775) gav uppslaget till en riktigare uppfattning, i det
att han framhöll, att dessa dikter till sitt egentliga väsen
voro folkdikter — en åsikt, som om den än icke är fullt
riktig, dock givit nyckeln till en mera historisk uppfattning.
Men grunden till den moderna Homeros-forskningen lades
dock av den tyske filologen Wolf genom dennes Prolegomena
ad Homerum (1795), och då denna Homeros-kritik varit av
en avgörande betydelse för hela den litteraturhistoriska
forskningen och återverkat på uppfattningen även av fransk och
tysk fornepik, skola vi här redogöra för densamma.
Uppslaget hade Wolf tydligen fått från Wood, från dennes
uppfattning av Iliaden och Odysséen såsom folkdikter. Då
nu — så är huvudpunkten i hans bevisning — den grekiska
skriftens ålder måste förläggas till en senare tid än Iliaden
och då vidare en dylik dikt — som innehåller 15,693 verser
— ej kunnat diktas blott i huvudet, utan förutsätter en
med penna arbetande författare, kan Iliaden, sådan den nu
föreligger, lika litet som Odysséen, vara författad av Homeros.
Slutsatsen blir således, att den “homeriska“ tiden endast
kunnat åstadkomma smärre dikter, som bevarats i de s. k.
rhapsodernas föredrag, till dess att de av en kommitté, som
arbetade på uppdrag av Peisistratos (vid mitten av
500-talet), sammanfördes till en enhet.
Från en annan synpunkt utfördes denna teori av
Gottfried Hermann (1831 och 1832), som i motsats till Wolf,
vilken blott fäst sig vid de yttre, “exoteriska“ skälen, ville
av dikterna själva hämta svaret på den uppkastade frågan.
Den “esoteriska“ kritik, som han nu inledde, bestod
huvudsakligen i ett uppvisande av motsägelserna i Iliaden,
motsägelser, på grund av vilka han kom till det resultatet, att
Homeros endast diktat tvänne mindre sånger, den ena om
Akhilleus’ vrede, den andra om Odysseus’ hemfärd, vilka
dikter sedan framkallat en följd av andra med ämne ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
