Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Homeros - Den homeriska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma sagokrets. Dessa hade slutligen sammansmält med
de äkta homeriska, redan av det skälet att de från början
diktats i anslutning till dessa.
I denna riktning utfördes den esoteriska kritiken än vidare
genom Karl Lachmanns s. k. Lieder-teori. Enligt denna
bestod Iliaden av 18 mindre sånger, till vilka man kom
fram, såvida man avlägsnade de senare tillkomna,
förbindande delarna. Lachmanns mening tyckes vidare hava
varit — ehuru först en av hans lärjungar bestämt uttalade
den — att dessa olika Lieder författats av olika skalder,
och den enhet, som dock fanns, hade således enligt denna
teori åstadkommits på rent mekanisk väg, nästan som en
bokbindare klistrar hop de olika arken i ett arbete. Men
trots detta onekligen avskräckande resultat åtnjöt Lachmanns
Lieder-teori en lång tid framåt ett mycket stort anseende;
numera torde den vara allmänt övergiven.
Redan på 1830-talet framträdde emellertid de s. k.
unitarierna — först G. W. Nitzsch — som med styrka
framhöllo just de båda homeriska dikternas enhet.
För närvarande torde den s. k. kärn- eller skiktteorien
— i olika skiftningar, men med en stark dragning åt den
unitariska ståndpunkten — vara den mest allmänt omfattade,
och i motsats till den mekaniska Lieder-teorien söker den att
giva en så att säga kemisk förklaring av processen. Det
är också denna teori, som i det följande lagts till grund
för den här givna framställningen av de homeriska dikternas
uppkomst. Men dessförinnan måste vi återvända till Wolfs
Prolegomena, som åtminstone i en punkt — den på Peisistratos’
tid arbetande redaktionskommittéen — säkerligen är oriktig.
Härav beröres emellertid ej grundtanken: omöjligheten av
att dessa dikter tillkommit före skrivkonstens användning.
Redan Wood hade framställt det påståendet, att skrivkonsten
ej varit allmännare känd i Grekland förrän omkring 550
f. K. och att de homeriska sångerna således ej kunnat
upptecknas före denna tid. Det var denna mening, som nu
upptogs av Wolf, vilken dock med styrka framhöll, att
skrivkonstens existens ej är detsamma som dess användning.
Detta senare förutsätter ett bekvämt skrivmateriel, — här
papyrus — som ej blev tillgängligt för grekerna förr än
på 600-talet.
De senaste upptäckterna hava visat, att Wolf betydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
