Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den ioniska tiden - Elegi och lyrik - Lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även denna aioliska vislyrik utbredde sig redan på
600-talet över Grekland, både till Ionien och till fastlandet, och
Hellas’ kanske ryktbaraste lyriker var en ioner, Anakreon,
av vars dikter dock endast obetydliga fragment — på ionisk
dialekt — finnas kvar, men till vilkens namn man anknöt
en följd av lyriska smådikter, som emellertid härröra från
en långt senare, flera t. o. m. från byzantinsk tid. Under
renässansen och senare under 1700-talet fingo dessa
“Anacreontica“ emellertid en stor betydelse. De efterbildades
av den Ronsardska skolan i Frankrike och av de tyska s. k.
anakreontikerna och gå igen även i vår egen litteratur.
De moderna grekiska filologerna, som jämföra dessa senfödda
småstycken med den äkta helleniska lyriken, yttra sig
vanligen ganska ringaktande om dem, men måhända äro de
här väl stränga, och vi kunna förstå, att den graciösa rokokon
i denna bagatellpoesi så kunnat tilltala Ronsards och Watteaus
tidsåldrar, som utan tvivel skulle hava funnit den äkta
Anakreon barbarisk.
På fastlandet utbildades emellertid den aioliska lyriken i
en ny riktning. Danser, ofta av en halvt dramatisk
anstrykning, utfördes i samband med vissa kulter, och även världsliga
danser funnos. Särskilt var Sparta dansens hem och ingick
där såsom ett viktigt moment i ungdomens fysiska uppfostran.
Såsom ackompanjemang till dessa danser sjöngos några
ganska primitiva sånger, troligen blott av en person, under
det att de dansande instämde i ett slags refräng. Men
denna sång hade nog en mycket underordnad betydelse i
förhållande till dansen. Det var emellertid denna enkla
folkpoesi, som nu utbildades till konst i anslutning till den
aioliska visan. Första början gjordes av en lyder eller grek
från Mindre Asien, Alkman, som mot slutet av 600-talet
kommit till Sparta, där han särskilt tyckes hava använts
såsom inövare av kördanser. Att döma av fragmenten hade
hans sånger ännu den aioliska visans subjektiva klangfärg,
så ett, som erinrar om Goethes Über allen Gipfeln:
Nu slumra bergens toppar och klyftor,
Tyst är den larmande ström,
Nu slumrar lövet och allt, som jorden gav liv,
Kullarnes lodjur och bien, de lätta,
Tumlarna djupt i det mörkblå hav;
Nu slumrar den vingade
Fåglaskara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
