Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den grekiska litteraturen före hellenismen
- Den ioniska tiden
- Elegi och lyrik
- Lyrik
- Den ioniska vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du med välbehag upptaga keernas kördans och giva dem
lycka!“ — således blott en vacker dans och en sång, som
kunde stämma guden välvillig, liksom man med en dylik
föreställning roade en jordisk storman. Själva dikten har
man ganska träffande jämfört med en av Schillers ballader,
och någon religiös stämning vilar ej däröver.
Den doriska körpoesien var en självständig
kontinentalgrekisk utbildning av den aioliska lyriken och
fastlandsgrekernas enda originella insats i denna periods helleniska
dikt, som för övrigt är aiolisk-ionisk. Men ionerna skapade
icke blott epos, iamb och elegi; de skapade ock den grekiska
vetenskapen.
DEN IONISKA VETENSKAPEN
Den ioniska rationalismen hade framträtt redan hos Homeros,
men i denna naiva form blev den snart en övervunnen
ståndpunkt. Det problem, som först framställde sig för greken,
var — som redan framhållits — icke såsom för israeliten
metafysiskt eller etiskt, utan rent fysiskt: huru har universum
uppstått? Redan för Hesiodos var denna fråga aktuell, men
han hade sett den ur bondens religiöst begränsade
synvidd. Den ioniska filosofien däremot kände sig alldeles
obunden av alla religiösa traditioner, och redan den förste
filosofen, Thales, som skall hava levat mot slutet av
600-talet, satte såsom världsförklaringens uppgift att påvisa ett
fysiskt urämne, ur vilket allt varande uppstått. Detta
urämne trodde han sig hava funnit i vattnet, och så naiv
denna tanke än förefaller oss, berodde den dock, såsom
Aristoteles förmodar, på en observation: att allt levande
hämtade sin näring ur det fuktiga, att det var vattnet,
som kom fröet att gro o. s. v. Och redan hans lärjunge
Anaximandros insåg, att urämnet, ur vilket allt uppstått,
icke kunde vara ett enstaka element, utan måste tänkas
såsom icke blott oändligt, så att det icke förbrukades vid
den ständiga produktionen, utan även såsom odödligt och
oförstörbart, enär det ju var det evigt varande. Men någon
förklaring av själva världsprocessen tyckes han icke hava
kunnat giva — åtminstone äro uppgifterna härom mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0102.html
