Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Tragediens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tragedien var ett led i Peisistratos’ religiösa politik. Denna
gick ut på en praktfull och för folkfantasien tilltalande
utveckling av de förut enkla atenska kulterna. Så
förvandlades panatenäerfesten av honom till en stor nationell
högtid med festprocessioner och tävlingar, och på samma sätt
fick nu Dionysosfesten en ny karaktär. 534 överförde han
— genom Thespis — de i Sikyon brukliga satyrkörerna
till Aten och förenade dem där med den attiska rhapsodien
till gudens ära. Thespis’ tragedi bestod således av ett
rhapsodiskt föredrag på attisk dialekt, hållet av den man,
som föreställde guden, och av körsånger på dorisk dialekt,
utförda av män kostymerade såsom satyrer under anförande
av Silenos.
Men denna äldsta tragedi, till vilken vi på
konstruktionens väg nått fram, skiljer sig ännu ganska väsentligt från
den vid pass femtio år yngre Hiketides, och inom dessa
fem förhistoriska decennier faller således en ganska kraftig
utveckling. För det första behandlar Hiketides ingen
Dionysosmyt, för det andra utföras kördanserna och
körsångerna icke av satyrer, utan av danaider, och för det
tredje hava vi icke ett rhapsodiskt föredrag av en person,
utan en dialog mellan två skådespelare.
Det sista är lättast att förklara. I Hiketides föres
dialogen huvudsakligen mellan en skådespelare och korföraren,
d. v. s. ur kören har denne utsöndrats, och därigenom har
en dialog blivit möjlig. Sedermera ökade Aiskhylos antalet
skådespelare till två, Sophokles till tre, och då var och en
fick utföra flera roller — vilket genom maskeringen var
möjligt — blev denna dialog allt rikare och rikare.
De båda andra förändringarna äro mera svårförklarade.
Men av titlarna på de dramer, som vi känna från tiden
före Aiskhylos, finna vi, att tragöderna redan strax efter
Thespis fritt kunnat välja vilken myt som hälst såsom
Alkestis, Tantalos och dylika, som alls ej hava något
samband med Dionysos, och likaså är det tydligt, att kören i
dessa tragedier varit kostymerad ej såsom satyrer utan efter
ämnets fordringar, såsom fenikiskor, danaider, rådsherrar
o. d. Men den nyss omtalade Apollonpaianen av
Bakkhylides antyder, huru detta kunnat ske. Liksom där en
ballad om Theseus kunde betraktas såsom en offergåva åt
Apollon, kunde man ock betrakta en tragedi om Alkestis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
