Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den grekiska litteraturen före hellenismen
- Den attiska tiden
- Tragedien
- Tragediens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom en dylik hyllningsskänk åt Dionysos. Spelet
uppfördes till hans ära, framför hans helgedom och under
Dionysosfesten, och för greken var detta nog.
Men Theseus-balladen slutade dock, såsom vi minnas,
med en invokation till Apollon:
Gud från Delos, hör vår bön!
Se på Keers dans med välbehag!
Giv oss lyckans gudaskänk!
En något liknande avslutning förekom också vid
tragedien. Under var och en av Dionysosspelens tre dagar
uppfördes nämligen en s. k. tetralogi d. v. s. tre tragedier
och ett avslutande s. k. satyrspel. Men i detta senare
utgjordes kören av satyrer, och på så sätt anknötos de
tre föregående tragedierna till Dionysos. Till för kort tid
sedan hade vi dock blott ett enda satyrspel kvar, Kyklops,
av den siste av de tre stora tragöderna, Euripides, som så
starkt bröt med hela den föregående tekniken. Av Kyklops
hade vi därför svårt att bilda oss en säker föreställning
om det äldsta satyrspelet, ty man var ju ingalunda säker
på, att Kyklops gav en tillförlitlig bild av detta — den
mångfrestande Euripides kunde ju hava “reformerat“
satyrspelet, liksom han reformerat tragedien. Men nu har
lyckligtvis ett papyrusfynd högst väsentligt utvidgat vår
kännedom om det grekiska satyrspelet, i det att man påträffat
ett — visserligen ej fullständigt — sådant av Sophokles:
Ikhneutai (Spårhundarna), troligen från skaldens tidigare
verksamhet. Ämnet är lånat från en homerisk hymn och
behandlat med en enastående grace.
Då stycket börjar, uppträder Apollon och beklagar sig
över, att hans boskapshjord blivit bortrövad. Över hela
Hellas har han spanat, men utan att finna något spår av
tjuven eller hjorden. Nu har han från Pieria vid den
trakiska gränsen kommit till Kyllene i Arkadien, och där
träffar han den gamle Silenos, som mot löfte om en gyllene
krans åtager sig att spåra upp Apollons boskap. Silenos
kallar på sina söner satyrerna, och nu gå dessa såsom
spårhundar ut på spaning — en scen av sällspord poetisk
charme — upptäcka såväl märken efter hovarna som ock
att rövaren varit en gud. Men plötsligt stanna de och
lyssna. Först förnimma de under jorden ett svagt bölande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0112.html
