Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Aiskhylos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de olika myterna i en körsång — men i och för sig är
Persai mera dramatiskt än Hiketides. Stycket spelar i Persien
framför storkonungens palats och i omedelbar närhet av
Dareios’ grav. En kör av ålderstigna rådsherrar uttalar
sina dystra aningar om utgången av Xerxes’ tåg mot Hellas,
och den plågsamma förkänslan av stundande olyckor stegras
än mer, då Xerxes’ moder, drottning Atossa, uppträder och
meddelar sina olycksbådande drömmar. Sin kulmen når
denna spänning, då en budbärare instörtar och i en dramatiskt
livlig berättelse skildrar persernas nederlag vid Salamis.
Kören utbrister i klagosånger, och Atossa frambesväijer
Dareios’ ande, som dock blott förkunnar nya, stundande
olyckor för landet. Till slut uppträder fältflyktingen, den
slagne Xerxes, och med hans och körens verop slutar
dramat.
I Persai förekommer således ännu ej någon dramatisk
handling, utan denna ersättes av en episk berättelse om en
tilldragelse, och stycket visar oss endast dessa händelsers
återverkan på sinnena. Men i den dystra, olycksmättade
stämning, som vilar över stycket och som med varje scen
blir allt starkare, tills dess att ovädret slutligen bryter löst
— i detta ligger dock ett dramatiskt element, som visar,
att Aiskhylos utvecklat sig sedan Hiketides.
Dessa båda första stycken hade ännu icke haft någon
annan hjälte än kören. Det första drama, där en verklig
karaktär förekommer, är Prometheus, antikens mest storslagna
och kanske skönaste sorgespel och det, som måhända givit
de rikaste uppslagen åt följande skalder — åt författaren
av Jobs bok, åt Milton, Shelley, Viktor Rydberg, för att
här blott nämna fyra stora diktare, som härifrån hämtat
sin inspiration. Själva handlingen är föga komplicerad.
Vid styckets början smides Prometheus fast vid klippan,
och fortsättningen upptages blott av hans hotelser mot Zeus
samt av okeanidernas körer. Dessa avbrytas av den gamle
Okeanos’ uppträdande och av en episod, som förefaller ligga
utanför dramats ram, men i själva verket förbereder nästa
stycke: Io, vars öden här skildras, blir nämligen stammoder
till Herakles, som i fortsättningstragedien befriar Prometheus.
Dramat slutar med att klippan med Prometheus störtar ned
i Tartaros.
Här möta vi för första gången väl icke någon vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
