Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Euripides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna sägas vara annat än figurer ur det verkliga livet,
ehuru de bära mytologiska namn. Ett ytterst belysande
exempel härpå erbjuder Ion, som tillika visar oss, huru
Euripides genom en deus ex machina löser de dramatiska
konflikterna. Undantager man namnen, är också den
dramatiska handlingen fritt uppfunnen. Stycket börjar därför
med en prolog av Hermes, som sätter oss in i situationen.
Erekhtheus’ dotter Kreusa har i hemlighet fått en son med
Apollon och utsätter den nyfödde, på det att hennes
kärlekshistoria ej skall bliva känd. Men på Apollons befallning för
Hermes pilten till Delphi, och där uppfostras han i sin
faders helgedom och blir dennes präst utan att hava en
aning om sin börd. Hans moder Kreusa blir emellertid
gift med Xuthos. Då deras äktenskap blir barnlöst, begiva
sig bägge på Apollons tillskyndan till oraklet i Delphi för
att med gudens hjälp erhålla ett barn. Men Apollon har så
ordnat det, att Xuthos skall erkänna Kreusas son såsom
sin; denna får härigenom sitt barn tillbaka, och den
föräldralöse Ion uppnår den värdighet honom tillkommer.
Sedan Hermes givit dessa viktiga upplysningar, döljer han
sig, och stycket börjar. Då Xuthos träder in i templet,
får han av oraklet veta, att han i den första person, han
vid utträdet möter, skall finna en son. Han råkar Ion,
erkänner honom såsom son, ehuru han icke direkt kan
erinra sig, vilken modern varit — en scen, som starkt
erinrar om den nyare komedien — men av hänsyn till
Kreusa vill han vänta på ett lägligt tillfälle att offentligen
erkänna honom. Kreusa, som ju i olikhet med Xuthos
verkligen har en son, ehuru hon tror denne vara död, får
emellertid av kören upplysning om vad som passerat och
känner sig helt naturligt upprörd över att nödgas upptaga
mannens bastard. Hon söker då förgifta Ion, men denne
räddas och vill för att hämnas dräpa Kreusa. Just i det
kritiska ögonblicket framträder emellertid Pythia och visar
den mantel, i vilken Ion vid utsättandet varit insvept.
Mor och son känna igen varandra, och Athena uppenbarar
sig samt befaller dem att låta Xuthos förbliva i den mening,
som Apollon så klokt bibringat honom, d. v. s. stryker man
körerna, gudaapparaten och de mytologiska namnen, är man
här ofantligt nära en nyattisk komedi.
Men icke blott i dramats byggning och i handlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
