Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Uppförandet av en grekisk tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick skalden av arkhonten anvisning på en skådespelare, den
s. k. protagonisten, som skulle utföra den förnämsta rollen,
och denne honorerades av statsmedel, men fick själv
engagera och betala de båda andra, deuteragonisten och
tritagonisten, vilka utförde de mindre maktpåliggande rollerna.
Också protagonisten kunde vinna ett pris, även om kören
d. v. s. tragedien icke vann det. Dessa pris, både till kör
och protagonist, utdelades av en jury, bestående av fem
prisdomare. Författaren stod äldst däremot mera i
skymundan för kören, som tydligen ansågs såsom själva
huvudsaken. Men då namnet på den segrande kören, som efter
uppförandet skingrades åt alla håll, dock måste på något
sätt angivas, skedde detta så, att prisdomen innehöll, att
kören utrustats av den eller den khoregen och att text och
musik författats av den eller den skalden. Men härigenom
blev skalden faktiskt den egentliga segervinnaren, även om
kören, också då den såsom hos Euripides förlorat sin egentliga
betydelse, fortfarande officiellt betecknades såsom segrare.
Egendomligt förefaller oss, att skådespelarne ej voro mer
än tre, och endast därigenom kunde skalden reda sig med
detta ringa antal, att samme skådespelare fick utföra flera
roller. Men även på så sätt kunde dessa ej bliva särdeles
många, och häri ligger anledningen till, att det grekiska
dramat rör sig med så få personer, under det att ett
medeltida drama krävde en kolossal rollbesättning. Egendomligt
förefaller oss ock, att alla roller utfördes av män och att
endast män uppträdde i kören, även när de — såsom t. ex.
i Hiketides — föreställde kvinnor. Men detta sammanhänger
utan tvivel med dramats ursprungliga uppgift att utgöra
en del av gudstjänsten, och samma egendomlighet möter
oss ock i det likaledes ur liturgien utvecklade
medeltidsdramat. Icke ens på Shakspere’s teater utfördes de kvinnliga
rollerna av kvinnor.
Möjligheten åter för en skådespelare att utföra flera roller
i samma drama berodde på hans kostymering. Han var
nämligen iklädd en rik och brokig khiton, ett slags domino,
vilken han på ett ögonblick kunde utbyta mot en annan
för att uppträda i en ny roll. Hans egna anletsdrag
behövde ej häller förändras för den nya rollen, ty för ansiktet
bar han en tragisk mask, som likaledes utan tidsutdräkt
kunde ersättas av en annan — en kostym, som vi känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
