Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Tragedien - Uppförandet av en grekisk tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom avbildningar och som förefaller oss ytterst barbarisk.
Och på liknande sätt var kören kostymerad, endast att
khitonen var kortare för att ej hindra dansen.
Vad själva teatern beträffar, känna vi den numera, tack
vare Dörpfelds grävningar, ganska väl, och denna var vida
enklare än man förut antog. Åskådarrummet utgjordes
endast av Akropolis-höjdens naturliga sluttning, och först
338—326 f. Kr. — således långt efter de stora
tragödernas tid — uppfördes här en amfiteater av marmor.
Nedanför Akropolis lågo dels ett doriskt åt Dionysos helgat
tempel, dels — ett stycke därifrån — ett Dionysosaltare och
framför dessa en rund dansplats av hårt stampad jord,
omgiven av en stenring, den s. k. orkhestran, som höjde
sig ungefär två meter över marken och till vilken två vägar,
de s. k. parodoi, ledde upp. Denna dansplats var den
scen, på vilken Thespis’ och hans efterföljares dramatiska
körer uppfördes, och här spelades ännu Aiskhylos’ äldsta
stycken. Några dekorationer funnos i allmänhet icke, utan
texten och åskådarens fantasi fingo angiva lokaliteten, och
behövdes någon viss dylik framställas — såsom det altare,
vid vilket danaiderna söka skydd, eller den grav, från
vilken Dareios’ vålnad uppenbarar sig — så flyttades dessa
föremål in på orkhestran. Under Aiskhylos’ sista tid skedde
dock en viktig förändring: scenen erhöll en fonddekoration,
och denna tillkom på följande sätt. I närheten av
orkhestran hade skådespelarne ett avklädningstält, “skene“, och
detta flyttades nu upp bakom orkhestran, längst bort från
åskådarplatsen på Akropolis; framför skene uppförde man
ett proskenion (= det, som ligger framför skene) d. v. s.
en brädvägg, som målades, så att den föreställde ett palats,
som man genom skjutdörrar, en s. k. scena ductilis, kunde
utbyta t. ex. mot en skog. Även tyckes man hava haft
andra tillfälliga hjälpmedel; så uppenbarade sig gudarna
från skenes tak, och då man i Oresteia behövde visa
badrummet med Agamemnons och Kassandras lik, rullades
förmodligen en vagn in, på vilken de mördade lågo. Denna
ytterst primitiva scen, som den senaste forskningen anser
sig kunna konstatera, har väl förefallit mången allt för
enkel, men slående jämförelsepunkter har man i Calderons
och Shakspere’s scener, som ej voro mera utvecklade, och
litteraturhistorien visar snarare, att den illusoriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
