Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den grekiska litteraturen före hellenismen
- Den attiska tiden
- Komedien
- Den gamla attiska komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hän till resliga berg, som bekransas av
skogar, och dädan vi
skåda i fjärran de luftiga höjder och
heliga jorden med frukter och källor och
havet, väldigt i stormarna brusande.
Härligt ju skimrar över oss himmelens öga,
sändande strålar klara.
Skakom då av oss det töckniga hölje, som
döljer vår gudagestalt, att vårt öga må
vitt ut över länderna blicka.
Över huvud äro vi dock vida sämre underrättade om den
attiska komediens barndomsår än om tragediens, och vi
kunna därför blott uppställa några mer eller mindre
sannolika gissningar om den attiska komediens utseende före
Aristophanes. En dylik kan här anföras. Komedien
började med ett längre anapästiskt föredrag av författaren, i
vilket denne rekommenderade sitt stycke, anföll medtävlare
o. s. v. Sedan kom den egentliga komedien — ett
fantastiskt karnevalsskämt — och därpå avslutades det hela
med några körsånger, i vilka det lyte beivrades, mot vilket
stycket riktats. I denna form finnes emellertid intet stycke.
Aristophanes’ äldsta komedier hava två s. k. parabaser, en i
mitten och en — ofullständig — i dramats senare avdelning.
Men i de allra flesta finnes blott en parabas, och denna är
placerad i mitten. Denna parabas utgör ett högst egendomligt
avbrott i stycket. Skådespelarne avlägsna sig från scenen,
kören vänder sig till åskådarne, avkastar den komiska mask,
den hittills burit, och efter en kort sång börjar korföraren med
ett anapästiskt föredrag, i vilket han uttalar författarens
förhoppning att segra i agonen, angriper de medtävlande o. s. v.
Men den anapästiska versformen tyder onekligen på en inmarsch
d. v. s. på styckets början, och innehållet i föredraget lämpar
sig bättre för författaren än för korföraren, bättre såsom ett
slags “företal“ än i styckets mitt. Parabasens andra
avdelning har en annan karaktär. Kören, som förut varit
representanter för det förvända, svänger nu om och
uppträder mot de missförhållanden, som stycket avser att
bekämpa. Men ett dylikt innehåll lämpar sig bäst för en
avslutning, och det har därför onekligen en viss sannolikhet,
att den nu i mitten förlagda parabasen från början varit
fördelad på början och slutet.
För handlingen har kören, som sagt, ingen betydelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0143.html
