Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Komedien - Den gamla attiska komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och denna handling är också i de flesta fall mycket enkel.
Det hela är blott ett lustigt, fantastiskt, om än mycket
grovkornigt karnevalsskämt. Men de personliga invektiven
i de gamla attiska komossångerna ha här övergått till
politisk satir, t. o. m. till politiskt skandalskriveri, och det är
denna politiska innebörd, som ger den äldre attiska
komedien dess egentliga karaktär. Vad de sceniska
anordningarna beträffar, litade författaren än mer än i tragedierna
till åskådarnes fantasi. Scenen växlar därför, utan att detta
angives annat än genom innehållet. I Freden börjar
handlingen utanför Trygaios’ hus, han bestiger en tordyvel,
flyger upp till Olympen och sänker sig åter till jorden; i
Grodorna ha vi t. o. m. en s. k. vandrande scen. Men
alla dessa scenförändringar fick publiken blott föreställa sig,
aldrig se. Dräkterna hade antagligen samma improviserade
karaktär. Getingarna t. ex. hade en lång släpande gadd
— resten fick man i fantasien lägga till. Det hela var ju
blott karneval!
Likväl hade även den komiska dionysosfesten formen av
en agon, ehuru varje författare här blott tävlade med ett
enda stycke, icke med fyra såsom vid den tragiska. De
tre komedier, som tillätos deltaga i tävlingen, uppfördes
ock på samma dag, ej på tre såsom vid den tragiska agonen.
Ännu en olikhet var, att den kör, på vilken den komiska
skalden fick anvisning, var dubbelt så stor som den
tragiska och bestod av 24 man — antagligen därför att de
båda halvkörerna ofta uppträdde mot varandra.
Komedien utvecklade sig med all sannolikhet senare än
tragedien, och under den första tiden var den attiska
komedien troligen blott ett folknöje utan all litterär pretention;
möjligen var det egentliga skådespelet ännu blott
improviserat och endast körsångerna skrivna. Även de båda
författare, Kratinos och Krates, genom vilka detta
karnevalsskämt höjdes till konst, äro för oss blott namn — ty deras
dramer äro förlorade — och vi kunna därför endast gissa
oss till arten av deras verksamhet. Men antagligen var
det genom dem, som bygdens skandalkrönika utvecklade
sig till politisk och social satir. Och detta är i varje fall
det karaktäristiska för den förste komiske skald, vars
stycken finnas i behåll — för Aristophanes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
