Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den grekiska litteraturen före hellenismen - Den attiska tiden - Vetenskapen - Historieskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övrigt — yttrar han — “har jag låtit talet bliva sådant,
som det föreföll mig, att var och en skulle hava talat, när
han ville säga det, som lämpligast kunde yttras om de vid
den givna situationen föreliggande frågorna“. Talen i hans
arbete motsvara således närmast de historiska reflexioner och
de försök till motivering, som en modern historiker själv
framlägger. Även för Thukydides var historien så till vida
ännu epos, att han blott skildrade — utan hänsyn till de
handlandes bevekelsegrunder — och liksom i epos komma
dessa här endast fram genom talen, ehuru visserligen färgade
av den retorik, som genom Gorgias kommit på modet under
Thukydides’ ungdom. Men såsom skildrare står Thukydides
högt, och särskilt målande äro hans berömda kapitel om pesten
i Aten — först Boccaccio skulle lyckas att i inledningen till
Decamerone giva en lika livfylld och åskådlig pestskildring.
Thukydides’ ofullbordade arbete fortsattes av hans yngre
samtida Xenophon, men denna fortsättning står icke blott
oerhört tillbaka för förebilden utan ock för Xenophons övriga
arbeten. Ehuru han räknats både som historiker och såsom
filosof, var han egentligen ingendera, och blott hans
stilistiska förtjänster hava givit honom en viss betydelse för
eftervärlden. Han började såsom Sokrates’ lärjunge, och sina
minnen från denna studietid har han nedlagt i sina bekanta
memorabilier, Apomnemoneumata Sokratous, som väl hava ett
biografiskt intresse, men som också röja, att författaren icke
lyckats tillägna sig det sokratiska åskådningssättet. För övrigt
skrev han en mängd arbeten, men av betydelse äro blott
tvänne, hans bekanta Anabasis eller skildringen av de tio
tusende grekiska legosoldaternas återtåg fran Persien, och
hans historiska roman Kyrupadeia, ett slags uppfostringslära,
där han, ganska ohistoriskt, skildrar den äldre Kyros’
levnadssaga, ej blott hans ungdom. Syftet var tydligen att visa,
hurusom Kyros’ storhet såsom regent berodde på hans
uppfostran. Såsom den första i leden av dylika pedagogiska
romaner — Télémaque, Emile m. fl. — har den en viss
betydelse.
Andra — såsom det förefaller — mera betydande
historiker äro oss blott kända genom excerpt och fragment såsom
Ktesias, författare till en stor persisk historia, Philistos, som
skrev en siciliansk, m. fl., men mot slutet av 300-talet fick
med Euphoros och Theopompos retoriken makt också över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
