Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring 600,000 à 700,000. Men ännu starkare var den
fredliga proselytverksamhet, som drevs från diasporan i
Alexandria, och som börjat redan före den mackabäiska
tiden. Denna sträckte sig kring hela Medelhavet, till
städerna på Afrikas nordkust, till Mindre Asien, Grekland och
Rom samt vidare till Svarta havets kust och Arabien, så
att vid den kristna tideräkningens början omkring 4,500,000
eller åtta procent av det romerska rikets vid pass 54
millioner inbyggare voro judar. Jahvetron var således på god
väg att bliva världsreligionen i det romerska riket. Men
just i det avgörande ögonblicket segrade åter det
trångbröstade fariseiska partiet, som ville avstänga Jahves folk
från all beröring med hedningarna och för vilket lagen var
huvudsaken. I följd därav bröt sig en ny sekt ut ur
judendomen, upptog dess så framgångsrika proselytverksamhet
och förvandlade på några få århundraden hela den antika
världen till kristen.
Möjligheten av en dylik massomvändelse till judendomen
förklaras av de alexandrinska judarnes skickliga taktik.
Inom hellenismen hade idéen om en enda världsgud allt
mer och mer trängt igenom. Men mot denna mera filosofiska
världsåskådning stod alltjämt den grekisk-romerska
folkreligionens månghövdade Olymp. Judendomen, som var
den enda strängt monoteistiska folkreligionen, hade därför
ett avgjort övertag över den grekiska polyteismen, och av
detta förstodo ock judarna att begagna sig. Vidare stodo
hos dem religion och moral i ett oupplösligt samband med
varandra — Jahve var dock i främsta rummet en rättens
gud — under det att Olympens invånare såsom alla
naturgudar voro djupt osedliga och i moral stodo under dem, av
vilka de fordrade dyrkan. Därtill kom en under hellenismens
tid allmän dragning till de orientaliska religionsformerna
samt förmodligen ock åtskilliga tekniska konstgrepp av
judiska helbrägdagörare. De populäraste gudarne under
senantiken voro de, som botade för sjukdomar — Asklepios,
Apollon m. fl. Och med dem kunde Jahve utan svårighet
upptaga tävlan.
Det fanns blott en svag punkt i denna proselytrörelse,
och det var ceremoniallagen — omskärelsen, sabbaten,
spisförbuden m. m. Dessa bestämmelser ansågo hellenerna med
rätta löjliga, motbjudande och trångbröstade, och det gällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
