Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför att giva dessa bruk en moraliskt acceptabel grund
och allra hälst att så mycket som möjligt skjuta dem i
bakgrunden. Detta senare var desto lättare, som “lagen“
för de av hellenisk kultur anstuckna judarna innerst var
en i viss mån övervunnen ståndpunkt. Ser man på den
judiska litteraturen under den hellenistiska tiden före den
fariseiska reaktionen, är det, som om denna lag ej funnes
till. Ingen skillnad uppställes mellan judar och hedningar,
utan — liksom inom stoicismen — blott mellan “vise“ och
“dårar“, de plikter, som inskärpas, och de problem, som
beröras, äro de allmänmänskliga, ej de specifikt israelitiska,
och först under striden mellan fariseer och sadduceer bryter
— i de skrifter, som stamma från Babylon och Palestina —
åter denna trånga synpunkt fram i former, som äro kanske
ännu mera frånstötande än förut.
Men i själva verket var den judendom, som predikades i
de hellenistiska städerna vid Medelhavet, dock icke
profeternas upphöjda monoteism. Ty den nya religionen var
påverkad och i viss mån förändrad genom impulser icke blott
från hellenismens kosmopolitism och filosofiska idéer, utan
ock från persisk religion. Till det yttre föreföll väl den
hellenistiska tidens judendomen lika monoteistisk som
profetismens, men undersöker man saken närmare, finner man,
att den fordom ensamme världshärskaren i själva verket fått
en motståndare, som tagit gestalt än av Antikrist, än
av Satan, än av Belial, och detta kan knappt förklaras
annat än genom en direkt eller indirekt inverkan från
den persiska dualismen mellan Ahura Mazda och Angra
Mainyu (Ormuz och Ahriman). Ny är också den tro på
änglar och djävlar, som nu allt mer tränger in i judendomen
och nog också stammar från Babylon eller Persien. Och
även eskatologien blev en annan. För det gamla
föreställningssättet hade “Jahves dag“ varit en stor uppgörelse med
de hatade hednafolken, för profeterna en Jahves dom över
det rättskränkande Israel. Nu får denna Jahves dag vida
mera gigantiska och fantastiska proportioner. De onda
andarna bliva allt mäktigare, underlägga sig jorden och
förvandla denna till ett Antikrists rike. Men då ingriper Jahve
och håller antingen själv eller genom ett mystiskt väsen,
“människosonen“, dom över världen. Till denna uppstå de
avlidne ur Scheol-Hades, och de fromma få nu sin belöning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
