Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den israelitiska litteraturen - Kohelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vishetsläror, som vid denna tid skrevos. Och själva
synpunkten — den vise i hans skillnad från dåren — är ju rent
hellenistisk, under det att skillnaden för Esra hade varit
mellan den laglydige israeliten å den ena sidan samt
hedningarna och de lagbrytande israeliterna å den andra. Dessa
vishetsläror hava emellertid ganska olika karaktär. Några
äro avsedda för genomsnittsisraeliten, andra för de mera
bildade och mera spekulativt anlagda, och en av dem,
Kohelet (Predikaren), var snarast en revolutionsskrift, som i
likhet med Job endast räddades genom motståndarnas
försorg. Den till ytterlighet korrumperade text, som vi hava av
detta arbete, erbjuder nämligen en provkarta på alla möjliga
stridiga meningar, och alla de olika partierna hava här
polemiserat mot varandra. Först fick en sadducé en avskrift
av arbetet i sina händer och vände sig i
marginalanteckningar mot Kohelets tröstlösa pessimism, från honom övergick den
till en vishetslärare, som kände sig upprörd över Kohelets
ringaktning av skolmästarens egen så högt skattade vishet,
därpå kom handskriften till en farisé, som naturligtvis
huvudsakligen polemiserade mot sadducéen, till ännu andra, av vilka
en, trött på att läsa alla motsägelser, slutligen lade boken
från sig med ett verop över “det myckna bokskrivandet“.
Denna på så sätt misshandlade handskrift hamnade
troligen hos en rabbin, som — på grund av de inströdda
fariseiska satserna, väl även därför att arbetet fingeras vara
skrivet av den vise konung Salomo — betraktade det hela
såsom rättroget och införde arbetet i sin synagoga, varefter
kättaren Kohelet, på detta sätt förbättrad, erhöll kanoniskt
anseende.
Kohelet är författad av forntidens mest utpräglade
pessimist, och han har icke en gång den tröst, som Jeremia
hade i sin oryggliga tro på Jahves rättfärdiga världsstyrelse,
ty liksom Epikuros’ gudar bekymrar sig ej heller Kohelets
Jahve om människornas eländiga tillvaro. Denne hellenistiskt
bildade vishetslärare var väl i främsta rummet poet, men
han var ock en tänkare, visserligen ej i den meningen, att
han tillhörde någon av den hellenistiska tidens filosofiska
skolor, men han hade tagit starka intryck av de frågor,
som då diskuterades särskilt inom de två mest populära,
stoicismen och epikureismen, och dessa intryck har han
sammanfört till en egendomlig, israelitiskt färgad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
