Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den romerska litteraturen före Augustus - Tiden före revolutionen - Plautus och Terentius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubben på en summa pengar, då det hela upptäckes.
Tranio — den sällsport fräcke, men överdådigt rolige och
kvicke slaven — lyckas dock att rädda sitt skinn, och med
hans triumf slutar detta på muntra förvecklingar så rika
stycke.
En annan grupp av stycken äro snarast karaktärsstycken.
Hit hör hans berömda Miles gloriosus, som Holberg
efterbildat i Jacob von Tyboe och som givit Shakspere
väckelsen först till Parolles i All’s well that ends well samt sedan
till Falstaff, och vidare Aulularia, som är huvudförebilden
för Molière L’avare och där Plautus först tecknat
girighetens typ.
Slutligen har han ock bearbetat några allvarliga stycken,
av vilka Captivi nästan slår över i det sentimentala. Två
av dessa stycken, Cistellaria och Stichus, voro av
Menandros och tillhörde således den mera litterata grekiska
repertoaren.
Från denna äro Terentius’ alla sex stycken — flere skrev
han ej. Andria, Heautontimorumenos, Eunuchus och Adelphi
äro från Menandros, till vilkens Epitrepontes även hans
Hecyra återgår genom Apollodoros såsom mellanhand, och
från denne sistnämnde är slutligen det sjätte stycket eller
Phormio lånat. Redan valet av dessa förebilder och även
det sorgfälliga utarbetandet röjer, att Terentius stod på en
annan bildningsståndpunkt än den gamle Maccius. Publius
Terentius, till börden afrikan, hade såsom barn kommit till
Rom, där han, ehuru slav, fått en vårdad uppfostran. Sedan
blev han frigiven och ett slags litteratör för den mest
finbildade krets, som då fanns i Rom, eller den, som samlade
sig kring den yngre Africanus. Hans stycken, ehuru skrivna
för den stora publiken, passa dock mindre för denna än
Plautus’ komedier med deras folkliga, glada skratt hade
gjort, och de förefalla snarare avsedda för den krets av
bildade aristokrater, vilkas skyddsling Terentius blivit.
Karaktärerna äro i allmänhet ädla och hava en humanitet,
som alldeles saknas hos Plautus — t. o. m. hetären Thais
i Eunuchus är en slags uppoffrande cameliadam — och de
flesta av Terentius’ stycken äro snarare allvarliga skådespel
än egentliga komedier. Karaktärsteckningen är onekligen
fin och nyanserad, och vida mindre än hos Plautus äro de
uppträdande blott typer, utan verkliga individer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
