- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 1. De antika folkens litteratur /
219

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den romerska litteraturen före Augustus - Tiden före revolutionen - Plautus och Terentius - Den romerska teatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förtjänsten härav tillkommer nog ej Terentius, utan Menandros,
men att han kunnat bibehålla så mycket av originalens
elegans, röjer dock, att hellenismen nu trängt vida mera
på djupet än på Plautus’ tid.

Det mest betydande av hans stycken är nog Adelphi och
även det, som oftast blivit efterbildat — först i en mängd
latinska skolkomedier samt sedan av Molière i École des
maris samt delvis ock i École des femmes. Stycket är
nämligen — och detta förklarar dess popularitet på
humanismens tid — ett av de få, som behandla en pedagogisk fråga.
Två bröder uppfostras, den ene av sin fader, den andre av
sin farbroder. Fadern tillämpar den stränga metoden,
farbrodern den milda och söker framför allt att vinna
brorsonens förtroende. Den förra metoden misslyckas grundligt,
och den senare visar sig vara den bästa. Men Terentius
— eller väl rättare Menandros — var nog skald att ej
predika sin sats med skolmästarens pedagogiska allvar, och
i slutet av stycket kan han ej underlåta att med ett lätt
och kvickt skämt vända sig också mot den medgörlige
farbrodern. Om man så vill, blir frågan således oavgjord.
Men trots den skeptiska avslutningen, märker man dock, åt
vilket håll författarens egna sympatier luta, och i varje fall
uppbäres stycket av den verkliga, vidsynta humanitet, som
fanns kvar ännu vid hellenismens början och för vilken
Menandros var den mest älskvärde representanten. Att hava
gjort eftervärlden bekant med denna humana
världsåskådning är Terentius’ stora förtjänst.

DEN ROMERSKA TEATERN



Innan vi sluta det romerska dramats korta historia,
återstår att kasta en blick på själva teaterväsendet. Detta
skilde sig ganska mycket från det atenska, och i Rom var
dramat aldrig såsom i Aiskhylos’ hemstad en del av den
religiösa kulten och bundet vid vissa fester. I likhet med
förhållandena inom diadoktidens Grekland uppförde man
dramer vid alla möjliga festliga tillfällen, och på Augustus’
tid steg antalet av de dagar, som voro anslagna åt ludi
scenici till ej färre än 38. Lika litet fanns någon skillnad
mellan sådana fester, som firades med tragedier, och sådana,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free