Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den hellenistiska tiden
- Den romerska litteraturen före Augustus
- Revolutionstiden
- Cicero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CICERO
Marcus Tullius Cicero (f. 106, d. 43) — så oerhört
överskattad av renässansen — har sedermera kanske blivit lika
ringaktad. Filosofen har bedömt honom som filosof och
funnit honom ytlig och utan skärpa, inför historikerns dom
har han varit svag, utan praktisk blick och utan
handlingskraft. Men tager man honom såsom helhet, såsom
personlighet, blir domen mildare, och den fina, psykologiska studie,
som Gaston Boissier gjort av honom, kommer därför nog
sanningen närmare än historikern Mommsens stränga
förkastelsedom. Någon statsman var han icke, allra minst
enligt det preussiska idealet, han var vek och icke så litet
fåfäng, men han var för sin tid ovanligt hederlig, han var
kvick och älskvärd, han var Roms förste store prosaist,
den latinska prosans kanske största konstnär, och —
framför allt — han var den förste romare, hos vilken
hellenismens humanitet verkligen trängt in i blodet, den förste,
som ägde förmågan att till ett harmoniskt helt
sammansmälta romersk och grekisk kultur, en med alla sina brister
sällsport human personlighet, som redan därför har något
fascinerande hos sig, att han inom hela världslitteraturen
är den förste författare, som vi verkligen personligen lära
känna, genom hans ypperliga brev, under det att alla de
föregående dock äro mer eller mindre dimhöljda gestalter,
vilkas rent personliga liv vi endast kunna ana genom
slutsatser från deras skrifter, kombinerade med samtidas
vanligen ytterst knapphändiga notiser. Cicero däremot står
med alla sina fel och förtjänster fullkomligt levande
framför oss — på samma gång en individ och en typ för hela
sin tidsålder.
Redan hans uppfostran är typisk. Tillhörande den då
ganska fåtaliga burgna medelklassen, bestämdes han tidigt
för statsmannens karriär, åhörde Roms då förnämste talare.
Antonius och Crassus, studerade juridik och politik, sökte
sedan upp de greker, som undervisade i Rom, och satte
sig genom dem in i epikureismens, stoicismens och den nya
akademiens filosofiska system, reste därefter till Aten, där
han vidare studerade filosofi och retorik, och begav sig
slutligen till Rhodos, till tidens då mest frejdade lärare i
retorik, Molon, och återkom så efter två års bortovaro till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/1/0238.html
