Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hellenistiska tiden - Den romerska litteraturen före Augustus - Revolutionstiden - Cicero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom för att nu kasta sig in i det politiska livet. Denna
övervägande grekiska studiekurs är kännetecknande för den
romerska hellenism, som nu börjat, men lika karaktäristisk
är dess fortsättning.
Sedan han vid 29 års ålder kommit tillbaka från Rhodos,
gick det snabbt med den politiska karriären, där han
genomgick de vanliga graderna, blev efter vartannat quæstor,
ædil, prætor och slutligen, år 63, consul samt fick såsom
sådan bekämpa den catilinariska sammansvärjningen. Men
därmed hade han nått kulmen, och sedan började regressen.
I den fruktansvärda kamp om makten, som nu började,
var han för vek, till en del också för hederlig, och efter
en följd av missräkningar, tvungen overksamhet och
landsflykt föll han slutligen ett offer för preskriptionen och
mördades år 43.
Cicero började såsom advokat, och sitt första försvarstal
höll han, redan innan han anträtt sin studieresa till
Grekland. Sedan fortsatte han med en mängd andra och
övergick allt mer till det rent politiska talet; gränsen mellan
båda var ju ganska smal. Den grekiska retoriken var väl
förut känd och praktiserad i Rom, men genom Cicero
nådde den nu sin högsta fulländning, och samma stränga
regler, som uppställts av de grekiska retorerna, tillämpade
Cicero nu på sina tal. Men å den andra sidan reagerade
han mot den mera braskande och pompösa asianiska
vältalighet, som före honom varit på modet i Rom, och anslöt
sig till den mera sakliga rhodiska och den ännu strängare
attiska, ehuru han här icke gick så långt som Cæsar.
Dessa tal voro dock icke blott imitationer från grekiskan.
Ty i dem pulserar det kraftfulla romerska statslivet, och i
stället för det opolitiska prakttalet, som efter den grekiska
frihetens fall blivit det enda i Hellas, kom här ett, som
ytterst målande återgav den politiskt så upprörda stämningen
i revolutionstidens Rom. Ciceros tal äro därför den direkta
fortsättningen på Demosthenes’.
Cicero lär dock icke, då han uppträdde, hava varit någon
medryckande talare, och han saknade slagfärdighet,
sinnesnärvaro och förmåga att begagna ögonblicket. Men hans
tal äro i verkligheten broschyrer, som endast hava talets
form. Några av dem hava t. o. m. aldrig hållits, och de
andra äro fullständigt omarbetade. Och dessa i bokhandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
