Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid den första barnsbörden dör hon, och vid begravningen
såg man Aphrodites duva flyga ut ur kistan; Ktesyllas kropp
hade däremot försvunnit.
En berättelse som Akontios och Kydippe står onekligen
romanen ganska nära. Liksom inom romanen slutar det
hela lyckligt, sagan är fylld av romanens sentimentala erotik,
händelseutvecklingen är redan någorlunda komplicerad,
kärleken har samma ideala karaktär som i romanerna, vaknar
liksom där vid första blicken, och såsom ofta i romanerna
råkas de älskande första gången vid en religiös fest. Att
dessa berättelser äro på elegisk vers, under det att romanen
är på prosa, betyder ju intet, då bakom dikterna måste
hava legat prosaberättelser. Emellertid saknas ännu
“äventyret“, som onekligen är ett bland romanens viktigaste
element, och detta kom, enligt Rohde, från den erotiska
berättelsens förening med reseromanen. Vi vända oss därför
till denna.
Skepparsagan, ur vilken reseromanen växte fram, var utan
tvivel uråldrig i Hellas och återgår med all sannolikhet ända
till den mykenska tiden, då kulturen var koncentrerad till
öarna och kusterna. Redan då levde folket till en stor del
på sjön, och därvid böra skepparne hava upplevat åtskilliga
äventyr, som sedan fortlevat i traditionen och där omdiktats.
Redan bakom Odysseen spåra vi en följd av dylika
skepparsagor — hjältens äventyr hos lotofagerna, där hans följeslagare
genom att förtära lotos förlora minnet, hos kykloperna, hos
Polyphemos, hos Kirke, där de förvandlas till svin. Allt
detta är ju en ren och oförfalskad skepparsaga. En dylik
är ock den säkerligen uråldriga sagan om argonauternas tåg
till Kholkhis, och ännu andra, dyka senare upp i litteraturen,
så ett nu förlorat epos av Aristeas, som tyckes hava levat
omkring år 600. Författaren hade gjort en färd till
Sydryssland och berättade nu om de underbara folk, om vilka
han där hört talas — således en följd av skepparsagor om
strider mellan guldvaktande gripar och de enögda
arimasperna, om hyperboreer, skyter, kimmerier o. s. v. Bakom
dessa versifierade eper lågo naturligtvis muntliga traditioner
på prosa, men först under 300-talet, då den grekiska
konstprosan utbildats, började man att på denna prosa nedskriva
dessa mer eller mindre fantastiska reseberättelser. Dessa
blevo nu av tre olika slag. En del möta vi först i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
