Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geografiska arbeten, sedan såsom fristående blott för
nöjesläsning avsedda berättelser om resor i fabelländer — således
den gamla skepparsagan icke längre såsom versifierat epos,
utan på prosa — åter andra såsom utopiska skildringar, i
vilka författaren inlade en viss samhällskritik, en filosofisk
åsikt eller ett politiskt program. En dylik utopisk skildring
finna vi redan hos Platon, som i Kritias beskriver den i det
stora västerhavet belägna ön Atlantis, en beskrivning, vilken
som bekant fick en stor betydelse för det svenska
1600-talets antikvariska fantasier. Men sin egentliga blomstring
hade den utopiska reseskildringen under den hellenistiska
tiden, till en del måhända i följd av denna tids geografiska
upptäckter. Ett dylikt arbete var Hekataios’ nu förlorade
skrift om hyperboreerna, ett fromt och lycksaligt folk, som
författaren skildrade i tydlig motsats till det samhälle, inom
vilket han levde, en idealstat, som Rudbeck sedan trodde
vara verklig och förlade till Sverige. Ännu tydligare
framträder tendensen i Euhemeros’ också blott genom referat
kända Heliga krönika. På en färd från Arabien landar
han på en ö, där han finner en gammal inskrift, av vilken
framgår, att Uranos, Kronos och Zeus från början varit
forntidskonungar, vilka efter döden av folktron förvandlats
till gudar. Det hela var således ett försök att i
resebeskrivningens form framlägga en religiös teori, och denna, den
s. k. euhemerismen, kom sedan, ända in till 1800-talets
början, att spela en stor roll inom den mytologiska
forskningen. Här i norden återfinna vi den redan hos Snorre,
enligt vilken Oden var en jordisk konung.
Huruvida man bör inordna utopierna inom
romanlitteraturen, kan ju vara en smaksak. I varje fall stå de på
gränsen, och flera av dem hava i senare tid fått formen av
verkliga romaner t. ex. Laboulaye’s Paris en Amérique.
Men viktigare är, att dessa utopier knappast kunna, såsom
Rohde vill, betraktas såsom förebilder för grekernas senare
erotiska roman, vilken städse rör sig inom verklighetens
värld, i bekanta länder vid det östra medelhavet, och där
skildringen av land och folk icke har någon självständig
betydelse, utan blott bildar bakgrunden till de älskandes
äventyr. Det enda undantaget härifrån skulle i så fall vara
Diogenes’ Undren på andra sidan Thule, en roman i 24
böcker, vilka nu äro förlorade, men kända genom utdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
