Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bearbetningar var detta arbete bekant även för medeltiden.
Den äldsta av dessa verkställdes troligen på 200-talet e. K.
av en för övrigt okänd Julius Valerius, men fick ej någon
vidare spridning, utan i stället begagnade man ett utdrag
ur Valerius’ arbete och en ny översättning från grekiskan,
den s. k. Historia de præliis Alexandri magni, som på
900-talet nedskrevs av en neapolitansk archipresbyter Leo.
Denna Alexanderroman fick för medeltiden en mycket stor
betydelse och tilltalade i hög grad dess smak för det
fantastiska och dess intresse för Orientens underland, ty i denna
bok vimlar det av fabelaktiga historier: Alexander kämpar
mot fantastiska sagodjur och halvmänniskor, besöker de
dödes värld, dyker ned till havets botten, flyger genom
luften o. s. v.
Denna litteraturart tyckes under antiken hava varit
ytterligt rik, ehuru den, såsom blott förströelseläsning, ej bevarats
till eftervärlden och ej häller vidare uppmärksammats av
antikens vetenskapliga författare. En reflex därav återfinna
vi dock i den senare israelitiska litteraturen, i profeten
Jonas underbara äventyr i valfiskens buk, ty en liknande
historia berättas av Pseudokallisthenes, och om dess
popularitet vittnar den mästerliga parodi på så väl denna episod
som hela genren, som vi hava i Lukianos’ Sanna historier.
I detta överdådigt kvicka och roliga gyckel med tidens
fantastiska reselektyr uppger författaren själv, att han
vänder sig mot då allmänt bekanta arbeten och parodierar
dessa. Dessa arbeten äro nu okända och förlorade. Men
Lukianos’ eget skämt fick en stor betydelse för eftervärlden,
och från honom hava Rabelais och andra av renässansens
författare fått en mängd uppslag.
Men ej häller denna fantastiska reselektyr kan hava
betytt mycket för den erotiska romanens utbildning, ty de
äventyr, som hjältarne i denna uppleva, äro ej av någon
egentligen fantastisk karaktär, och de länder, till vilka de
komma, äro ej några okända fabel-land. I stället vill det
synas, som om denna erotiska roman snarare tagit intryck
av ett tredje slag av roman eller kvasi-roman, som utbildats
under den hellenistiska tiden och till vilken Pseudokallisthenes
också med en viss rätt kan räknas, nämligen den historiska
romanen.
Då man bedömer dessa litteraturalster, bör man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
