Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härigenom råka de in i nya äventyr, men innan knepet upptäckes,
avbrytes fragmentet.
Kompositionen är, såsom man ser, alldeles densamma som
i senare tiders picareska roman, — en serie mycket löst
samhörande äventyr — och Petronius har tydligen valt denna
form för att härigenom få tillfälle att realistiskt återgiva
olika människotyper, miljöer och situationer. Men lika litet
som sina efterföljare inom den picareska stilen ger han sig
tid till några ingående psykologiska analyser. Liksom de
är han framför allt berättare, skildrare av den yttre miljöen
och situationen, och psykologien anges blott i några korta
kraftiga drag. Men icke dess mindre hava få författare
skapat gestalter, som stå så levande för oss som Trimalchio,
denna överlägset karaktäristiska typ för en veritabel romersk
bracka och uppkomling. Både han och hans bordskamrater
äro genom sina handlingar, sina levnadsvanor och sina
anmärkningar tecknade vida mera åskådligt, än om Petronius
sökt att för läsaren framlägga någon analys av deras
själsliv. Trots det att Petronius således förefaller att vara blott
berättare, är han, liksom Le Sage, i själva verket en bland
världslitteraturens främsta psykologer. Ehuru hans Trimalchio
blott uppträder under några korta timmar vid ett gästabud,
få vi därunder icke blott hela hans levnadshistoria, utan
ock hans själsliv i alla dess olika nyanser. Vi se honom
framför oss pösande och skrytsam, men välvillig mot gäster
och slavar och ganska godhjärtad, dum, men med en klipsk
affärsblick, plump och obildad, med ett ohöljt förakt för
all “filosofi“, liderlig, brutal och vidskeplig, men med ett
briljant lynne och innerlig självbelåtenhet. Vi få blicka
in i hans religiösa värld, lära känna hans åsikter om livet
efter detta, höra hans testamente uppläsas, få beskrivningen
på den gravvård, han beställer, och till sist få vi också
bevittna en repetition till hans egen likfärd. Vi ha således
följt honom från vaggan till den sista vilan, det är få
skrymslen i hans själsliv, i vilka vi icke trängt in, och vi
känna honom nästan lika väl, som vi känna Holbergs Jeppe.
Liksom i det danska skådespelet få vi även här en skildring
av hjältens rus i alla dess olika skiftningar och dess
övergång från snarstuckenhet och raseri till den soligaste
välvilja och människokärlek — en skildring, som i realism och
psykologisk observation påminner om den, som Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
