Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den icke kristna litteraturen - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Röda Rummet ger av bröderna Falks och notarien Levins
symposion. Och med samma överlägsna realistiska kraft är
miljöen skildrad; i hans roman lever kejsartidens Rom, och
alla författare i våra dagar, som i sina romaner eller dramer
sökt teckna detta Rom, hava lånat sina färger från Petronius’
mästerliga sedeskildring.
För den moderna läsaren är Petronius’ naturalism, väl
kraftfull. Författaren tillhörde Neros utsvävande
umgängeskrets och hade tydligen gjort sig fri från all moral. Men
han var icke allenast blottad på all sedlighet, utan ock på
all religion; han tyckes icke ens hava känt någon ovilja
mot vidskepelsen, utan tar denna såsom ett faktum lika väl
som människornas sexuella aberrationer. Han målar, men
vill ingenting, och osedligheten har därför hos honom ej
samma forcerade karaktär som hos moderna författare, vilka
dock aldrig kunna befria sig från känslan av, att det
osedliga dock är osedligt, ehuru de just därför, halvt utmanande,
älska att framställa slippriga scener. Någon dylik
lystenhet finnes ej hos Petronius, som skildrar bestialiteten, helt
enkelt därför att den nu en gång fanns till och ingick i
den mänskliga natur och det samhälle, han kände. Såsom
passionsfri naturalist är Petronius därför den kanske mest
konsekventa författare, som funnits. Och naturalist är han
även i sitt språk. När Trimalchio och hans vänner yttra
sig, är det “Subura“, taget på kornet.
Den retorik, som eljes behärskar romanen, har därför ej
förstört denna överlägsna skapelse, och detta berodde
tydligen på Petronius’ egen smak, ty den andra stora picareska
roman, vi hava från antiken, är däremot starkt retorisk:
Apulejus’ Metamorphoseon libri XI. Och här kunna vi
bättre än hos Petronius följa den picareska romanens
utveckling. Såsom nyss nämndes, låg en folklig
äventyrsberättelse bakom den picareska romanen. Men äventyren
voro här av en i viss mån olika karaktär mot dem, som
upptagits i den erotiska romanen. Där hade de mera varit
skräckinjagande; här däremot voro de, åtminstone ofta, komiska
förvecklingar. Och en dylik komisk äventyrsberättelse kunna
vi också komma närmare in på livet. Bland Lukianos’
skrifter finnes nämligen en berättelse, som — troligen med
orätt — tillskrivits honom. Författaren låter här hjälten,
Lukios från Patras, själv berätta sin historia. På en resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
