Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - De synoptiska evangelierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har traditionen rätt att i honom se Markus, Petrus’ lärjunge
och vid vissa tillfällen följeslagare till Paulus, med vilken
han dock ofta synes hava råkat i oenighet. Den tradition,
han återger, torde också i huvudsak återgå till Petrus, och
ehuru ej alldeles opåverkad av Paulus’ kristendomsuppfattning,
står han dock i det hela främmande för denna. Med all
sannolikhet skrevs evangeliet för församlingen i Rom, i
varje fall för en väsentligen hednakristen menighet.
Författaren har tydligen så samvetsgrant det varit honom
möjligt sökt samla in alla notiser om Jesus och grupperat
dem kring den huvudberättelse, han hört av Petrus och
som tyckes hava börjat med dennes kallande till lärjunge
samt slutat med Jesus’ död och uppståndelse. De spridda
traditionerna förvandlades därigenom till en biografi, vars
fasta huvudpunkt utgjordes av Petrus’ berättelse om Jesus’
sista dagar — så vitt Markus kunde erinra sig hans
ord. De nya tilläggen hava alla en bestämd tendens: att
biografiskt framlägga beviset för den äldsta kristna
församlingens tro, att Jesus var Messias. Detta visas nu i
evangeliet genom hans underverk, hans makt över
demonerna o. s. v.
Detta första evangelium får man dock ej betrakta såsom
någon fast kodifierad helig skrift — såsom heliga böcker
erkände den äldsta kristna församlingen ännu blott det gamla
testamentets skrifter — och det är därför ytterst sannolikt,
att de olika avskrifterna äldst i detaljerna avvikit från
varandra; en avskrivare gjorde ett tillägg, en annan ett annat,
uteslöt måhända även något parti, som syntes honom
olämpligt. T. o. m. sedan det nya testamentets skrifter blivit
kanoniska, gjordes dylika tillägg — så av hela slutet av
Markusevangeliets sista kapitel. Ett annat exempel är den
utan tvivel äkta traditionen om Jesus och äktenskapsbryterskan
i Johannesevangeliet. Detta evangelium vilar för övrigt ej
på tradition, och berättelsen förekommer icke i de äldsta
handskrifterna. Men en avskrivare, som hört den och fann
den vacker, fogade in den i sitt exemplar, och sedan har
den — med full rätt — fått stå kvar. En annan, som
också hört den, fogade in den i Lukasevangeliets tjugoförsta
kapitel, varifrån den senare dock uteslutits. Att i ett dylikt
tillägg se en “förfalskning“ är ett ohistoriskt och modernt
åskådningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
