Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - De synoptiska evangelierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
evangelierna. Men knappt kan han häller hava ansett sig såsom
den Messias, som skulle avkunna den stora domen. Ty
denne var ett rent andligt väsen, och den förkristna
tradition, på vilken han bör hava stött sig, antyder ej, att
Messias före sitt framträdande genomlevat något jordeliv,
sedan dött och återuppstått för att ännu en gång återkomma.
I bergspredikan finnes häller icke någon antydan i denna
riktning, och han uppträder där blott såsom en lärare. Men
väl hava lärjungarna ej saknat utgångspunkter för den tro,
som de nu omfattade. Först mästarens överlägsna, sedligt
rena personlighet, som väl kunde komma dem att i honom
se den “idealmänniska“, som Messias enligt israelitisk tro
skulle vara, vidare de starka hos folket gängse, om än
orediga Messias-förhoppningarna, som redan riktat sig på
Jesus, men även innebörden av hans förkunnelse, som
säkerligen just handlat om domen och Människosonens ankomst,
och till sist och icke minst arten av hans gudsgemenskap.
Redan Jeremia och Jesaia hade känt sig såsom Jahves
särskilt utvalda redskap, såsom helt fyllda av hans ande och
förkunnande hans budskap. Till Jeremia hade Jahve yttrat:
“Jag lägger mina ord i din mun. Se, jag sätter dig i dag
över folk och konungariken att upprycka och nedbryta, att
förgöra och fördärva, att uppbygga och plantera“. I en
dylik innerlig livsgemenskap med den Högste kände sig
utan tvivel också Jesus stå, och liksom Jeremia bör han
hava givit uttryck däråt — uttryck, vilka nu omformades
i anslutning till den Messiastro, som framkallats av
uppenbarelsen vid graven. Att avgöra, huru långt denna
identifiering sträckt sig, är nu omöjligt, både därför att en modern
människa icke kan sätta sig in i ett orientaliskt själsliv för
nära två tusen år tillbaka, och därför att vi sakna allt
tillförlitligt historiskt material, ty redan Markusevangeliet är
färgat av en senare uppfattning, och autenticiteten av alla
Logia Jesu ej är höjd över allt tvivel.
Kärnan i den nya religion, som omfattades av den äldsta
kristna församlingen i Jerusalem, var således, att Jesus var
Messias eller Människosonen, vilken uppenbarat sig på jorden,
lidit och dött, men uppstått ur graven för att återkomma
till den snart stundande stora världsdomen. På denna
ståndpunkt står Markusevangeliet. Huvudvikten tyckes dock ännu
hava lagts på mästarens etiska förkunnelse, och med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
