Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Apokryfiska evangelier och romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
apokalyptiska litteratur hör slutligen en mängd kristna
omarbetningar av judiska original, bland vilka särskilt de sibyllinska
böckerna förtjäna att ihågkommas; ty i dem löpa hellenisk,
kristen och judisk övertro samman.
På gränsen står ett bland den äldsta kyrkans märkligare
och mest tilltalande arbeten, Herden av Hermas, skrivet
omkring 140. Den ganska vidlyftiga boken börjar nämligen
med en följd av visioner, men dessa hava dock blott till
syfte att inskärpa vad som för författaren är huvudsaken:
den kyrkliga moralen, och detta göres ock i en följd av
liknelser och bud, vilka följa på visionerna och utmärka sig
ej blott för det älskvärda sätt, på vilket de framläggas,
utan ock för den verkligt ädla, sant kristliga etik, som de
innehålla. Även såsom kulturhistoriskt dokument är detta
arbete ytterst värdefullt, ty det återgiver med en sällspord
åskådlighet livet inom Roms kristna församling, och det
speglar även den strävan, som vid denna tid tyckes hava
börjat mot ett monarkiskt episkopat.
Hermas’ Herde står således på gränsen mellan
apokalypserna och en annan grupp av arbeten, i vilka den äldsta
kyrkan sökt sammanfatta sin lära och skapa en första
konstitution. Det äldsta av dessa är den s. k. apostlaläran,
Didakhe ton dodeka apostolon, som torde härröra från mitten
av 100-talet och delvis blott är en bearbetning av ett judiskt
original, vilket den äldsta, ännu judekristna församlingen
övertagit. Innehållet är tämligen blandat: etiska satser, i
vilka fariseismen i dess mest humana form löper samman
med kristendomen, föreskrifter om kulten, om
församlingslivet, om val av biskopar och diakoner m. m.
Alla dessa arbeten falla dock utanför den egentliga
litteraturen, och i det hela röja de icke några intryck från denna;
icke ens evangelierna kunna sägas vara påverkade av den
antika biografien, utan voro folkskrifter, liksom de
apostoliska breven i de flesta fall voro vanliga brev, ej “epistlar“.
Men vi kunna nu vända oss till en grupp av arbeten, som
verkligen framträdde med anspråk på att vara litterära, och
i anslutning till den terminologi, vi förut begagnat, kunna
vi kalla dem kristna romaner. Denna äldsta kristna
skönlitteratur hade utan tvivel sitt egentliga hem i Syrien —
Thomasromanen skrevs t. o. m. först på aramäiska — och
detta är nog mer än en tillfällighet, ty såsom vi erinra oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>