Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Apokryfiska evangelier och romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev Jesus förbittrad och sade till honom: du skall icke gå
din väg ända till slutet. Och genast föll gossen ned och
dog“. Då hans föräldrar klagade för Josef, som bannade
Jesus, svarade denne, att de klagande ej skulle undgå sitt
straff, och “strax blevo de, som anklagat honom, blinda“.
Inför dylika historier förstår man bättre den äldsta kristna
konstens Kristusbilder med deras dystra, stränga och hårda
drag — domaren och undergöraren, som så starkt skiljer sig
från den andra typen: den gode herden.
En tredje grupp inom denna äldsta fornkristna litteratur
— utom breven och evangelierna — var apokalypserna. I
kanon blev blott Johannes’ uppenbarelse medtagen, ehuru
den ganska säkert ej härrör från aposteln Johannes, utan
först skrivits under Domitianus omkring år 90. Ej häller
kan samme man hava författat detta arbete och evangeliet,
även om det förra, såsom där uppgives, skrivits av en
Johannes, en judekristen lärare i Mindre Asien. Denna första
kristna apokalyps är emellertid en direkt fortsättning av de
judiska, och bakom vissa delar av Johannes’ uppenbarelse
dölja sig även fragment av äldre judiska original. Måhända
var det i känslan härav, som man i det längsta drog sig
för att erkänna denna orediga, hatfulla skrift såsom kanonisk.
Detta slag av litteratur låg dock för hela samtiden, för
hedningar såväl som kristna, och efter Johannes’
uppenbarelse följde en hel rad av andra apokalypser, vilka dock
aldrig blevo av kyrkan erkända, men fingo en stor betydelse
för medeltidens kolossala visionslitteratur. Den äldsta av
dessa är den blott i ett papyrusfragment bevarade
Petrusapokalypsen från mitten av 100-talet, där de saligas och
de osaligas boningar skildras, mera under inverkan från de
orfisk-pythagoreiska föreställningar, som vi mött i Eneiden,
än från den rent judiska apokalyptiken, vilken häldre
sysselsatte sig med den sista stora striden mellan ljusets och
mörkrets makter. Detta orientaliska föreställningssätt
tilltalade dock mindre den helleniska världen, vilken företrädesvis
intresserade sig för frågan om människornas liv på andra
sidan graven, för Elysium och Tartaros, himmelen och
helvetet. Därmed sysselsätter sig ock den yngre, troligen först
på 300-talet skrivna Paulus-apokalypsen, vilken i latinsk
översättning, Visio Pauli, mycket studerades under
medeltiden och som inverkat även på Dante. Till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
