Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Striden mellan hedendom och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bildade hednavärlden redan övergivit, och Celsus kunde
mot dem förklara, att dessa sanningar voro så litet nya, att
de uttalats redan av Herakleitos. De filosofiska angreppen
på bibeln försvarade de med den från Philon lånade
allegoriska utläggningsmetoden.
Tack vare denna apologetiska kamp framtvingades i början
av 200-talet en kristen religionsfilosofi — såsom man kunnat
vänta i Alexandria, som under kejsartiden var den helleniska
bildningens centrum, både den hedniska och den kristna
bildningens. Dess grundläggare var Clemens Alexandrinus
(död 215), men dess egentlige representant den store Origenes
(död 254).
Hos dem ingå för första gången kristendom och grekisk
filosofi en verklig förening med varandra, och man fick nu
en kristen religionsfilosofi, som begagnade den hedniska
vetenskapens hela apparat. Sitt egentliga hem hade denna
nya dogmatik i Alexandrias kateketskola, som var ett slags
kristen motsvarighet till de hedniska filosofskolorna och de
alexandrinska synagogornas undervisningsanstalter och där
man utom kristen exegetik studerade även filosofi, dialektik
och retorik. Genom de alexandrinska lärdes energi
upprättades liknande kristna akademier — ty så kunna vi
nästan kalla dem — också i Syriens och Mindre Asiens
större städer. Tack vare dessa undervisningsanstalter
upphörde kristendomen nu att vara en underklassrörelse av den
art, som Celsus karaktäriserat, och de kristna kunde nu,
på 200- och 300-talen, uppträda såsom fullkomligt
jämnbördiga motståndare mot de hedniska filosoferna. Clemens
och Origenes voro också för sin tid verkligt betydande
stilister, och den senare var samtidens måhända främste
lärde, som utvecklade en fullkomligt jättelik flit. Flere av
hans uppslag togos upp först av renässansen. Så började
han ett textkritiskt arbete på bibeln, lärde sig hebräiska
för att kunna jämföra Septuaginta med dess original, sökte
hopbringa så många handskrifter som möjligt för att
restituera texten och började att på samma sätt behandla det
nya testamentet. Han skrev vidlyftiga bibelkommentarer,
arbeten i dogmatik och exegetik, och på alla områden
utkastade han nya idéer, som inom den grekiska världen
framkallade de våldsamma dogmatiska strider, vilka känneteckna
de följande århundradena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
