Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Striden mellan hedendom och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Direkt eller indirekt blev han lärare för den följande
tidens kristne vetenskapsmän, för den lärde kyrkohistorikern
Eusebios m. fl. Över huvud taget rådde under denna tid,
från 200-talets början fram till mitten av 400-talet, en
verklig blomstring inom den unga kristna vetenskapen, som
nu allt mer och mer genomsyrades av hellenisk filosofi.
Härigenom fullbordades kristendomens utveckling från en
etisk religionslära till filosofisk metafysik — den utveckling,
som börjat redan med Paulus. Men blott inom en del av
den kristna världen. Det var fortfarande egentligen blott
grekerna, som sysslade med denna nya dogmatik, med
treenighetsläran, Kristi båda naturer o. s. v. Romarne stodo
så gott som utanför den religionsfilosofiska striden. I stället
— och här kommer de olika nationallynnenas läggning
skarpt fram — riktade de sin uppmärksamhet på den
kyrkliga organisationen, som företrädesvis utbildades i rikets
latintalande del.
Men samtidigt märka vi också en annan förändring.
Ända fram mot 100-talets slut hade grekiska utgjort den
kristna församlingens språk i Rom; ännu Hermas’ Herde
var på grekiska. Men vid vändpunkten mellan de bägge
århundradena — ungefär samtidigt med det att de hedniska
romerska författarne tystna — börjar latinet att i västern
bliva de kristnes språk, grekiskan viker alldeles tilbaka,
och nu får det kristna Rom i Tertullianus sin förste
betydande författare på latin. Född omkring 160 i Karthago,
var han samtidig med Clemens Alexandrinus och Origenes,
men i motsats mot dem en fanatisk fiende till den hedniska
filosofien, vari han, med en viss rätt, såg upphovet till alla
de kätterier, som vid denna tid oroade kyrkan. Mot
filosofien satte han därför upp den kritiklösa tron, det “Credo,
quia absurdum“, som sedermera skulle bliva den kyrkliga
obskurantismens fältrop. Men någon torr pedant var
Tertullianus minst av allt, utan en våldsam, fantasikraftig
afrikan, en överlägsen folkskribent med en rå, men kraftig
realism och med ett fullkomligt förakt för hellenisk idealism.
“Intet kroppsligt finnes — skrev han — utom det, som
icke är“; och även Gud hade enligt Tertullianus en kroppslig
existens. Hans stil med dess förkärlek för folkliga,
naturalistiska ord och vändningar har därför en viss likhet med
Luthers, och i sitt hat mot kulturen, mot antikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
