Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kejsartiden - Den äldsta kristna litteraturen - Hieronymus och Augustinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillkommer“ hävdar alls icke människans skyldigheter mot
staten, utan så vida man läser det i dess sammanhang och
ej såsom en lösryckt sentens, så uttrycker det snarast den
kristnes fullkomliga intresselöshet för statslivet. För
urkristendomen voro ju världens dagar redan räknade, det
borgerliga samhället och hela jorden skulle snart förgås, och
vad båtade det då att syssla med dessa likgiltiga frågor?
Men åren gingo och jorden stod fortfarande på sin grund,
Kristus dröjde att vända tillbaka till den stora domen,
kristendomen blev statsreligion och de kristne de ledande i
det romerska samhället. Men så inträffade det otroliga.
Roma æterna föll för barbarerna, skövlades 410 av Alariks
skaror, och nu skyllde hedningarna detta på de kristne,
som genom sin vanvördnad för gudarna framkallat denna
katastrof. Det var mot dessa beskyllningar, som Augustinus
riktade sin skrift Civitas Dei, ett slags historiens filosofi, det
första antika arbete, som icke blott redogör för världshändelserna,
utan i dem söker spåra ett sammanhang och ett syfte.
Den romerska staten hade svällt ut till ett
världsherravälde tack vare borgarnas “virtus“, deras äregirighet, som
visserligen i och för sig var en last, men dock ädlare än
andra laster såsom girighet m. m., och de hade av Gud
fått detta välde för att giva de andra folken ett exempel
på patriotism och självuppoffring. Men därmed var deras
mission fylld, ty dessa dygder skulle nu i stället riktas icke
på det jordiska fosterlandet, utan på det eviga och
himmelska. Och här skiljer Augustinus på tvänne samhällen,
i vilka vi äro borgare: civitas terrena, som representerades
av det romerska riket, och gudsriket, civitas Dei. Ända
sedan världens början hade dessa båda riken varit
sammanblandade med varandra. Civitas terrena hade grundats av
den förste brodermördaren Kain, liksom Rom av
brodermördaren Romulus. Kain byggde enligt Genesis den första
staden, men hans broder Abel, som här på jorden var en
främling, blev den förste borgaren i civitas Dei. Och därpå
ger Augustinus från denna synpunkt en översikt över
världshistorien. Genom människornas själviskhet delades
mänskligheten i segrare och besegrade, i herrar och slavar, och
så uppstodo olika riken, som till sist uppgingo i
världsvälden, först Assyrien och därpå Rom, vars fall nu stod för
dörren. Och här kommer den stora omvärderingen av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
