Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den byzantinska litteraturen
- Den byzantinska senantiken
- Den byzantinska protorenässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för västerlandets kultur under medeltiden; men denna
civilisation blev nu syrisk, ej grekisk. Den ende författare,
som under denna tid hade någon betydelse, var en syrer i
början av 700-talet, vilken ännu skrev på grekiska,
nämligen Johannes av Damaskus, vilken genom sina
omsorgsfulla samlingsarbeten lämnade ett viktigt material till den
äldre kyrkans dogmhistoria och även inverkade på den
skolastiska filosofien.
DEN BYZANTINSKA PROTORENÄSSANSEN
Först mot mitten av 800-talet — således något senare
än i Västeuropa — börjar här uppvaknandets tid. Antiken
var nu död, och det är medeltiden, som vidtager. Först
nu kan man kalla litteraturen “byzantinsk“, ty den är icke
längre såsom under den romerska kejsartiden spridd över
alla länderna vid det östra medelhavsbäckenet, utan i stort
sett koncentrerad till kejsarstaden vid Bosporen samt
uppburen av en etnografiskt ytterst blandad befolkning av
greker, armenier, isaurier, thraker etc., vilka visserligen talade
grekiska, men icke den klassiska grekiskan, utan ett
därifrån ganska avvikande folkspråk. Men dessa “rhomäer“
hade trots nederlagen i söder och öster alls ej förlorat
livskraften, och under 800- och 900-talen började de en kristen
mission bland bulgarer och slaver, vilken tvingade dessa
råa folkslag in under den byzantinska kulturen och som fick
stor icke blott politisk, utan ock litterär betydelse genom
de sagostoff, som slaverna övertogo från byzantinarna.
Liksom inom västerlandet skedde uppvaknandet även här
under intrycken av den antika civilisationens storhet, och
för de ledande gällde det först att så vitt möjligt
återuppväcka denna. Detta skedde på flera vägar. 863
upprättades ett universitet i Konstantinopel för filosofi,
naturvetenskap och filologi, och samtidigt började man att samla och
från undergång rädda handskrifter av antikens författare.
Den, som här gick i spetsen, var den vid 800-talets mitt
levande patriarken Photios, vars “Bibliotheka“ med dess
många excerpt, referat och notiser varit av ett oskattbart
värde för den klassiska litteraturhistorien. Det var också
tack vare hans och hans efterföljares, Suidas’, Tzetzes’ med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0027.html
