Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den byzantinska litteraturen - Den byzantinska protorenässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fleres nit, som det mesta räddades av det, som vi nu hava
kvar av klassisk grekisk litteratur.
Denna “protorenässans“, samlandets tid, plägar man
förlägga till åren 850—1100.
Men även frånsett den lärda litteraturen betecknar denna
tid ett stort litterärt nyvaknande, som erinrar om
västerlandets. Även här kunna vi finna spåren av en folklig
“chanson de geste“, som visserligen till större delen
förstörts och endast med svårighet kan studeras, men som
erbjuder slående motsvarigheter till västerlandets folkliga
hjältediktning. Den fortsatte ända till Konstantinopels fall —
varom en diktcykel handlar — och var tydligen mycket
rik. Den viktigaste cykeln rör sig om en hjälte, som kallas
Basilios Digenis Akritas. Det sista ordet skulle lämpligast
kunna översättas med “markgreve“, och hjälten, som skulle
försvara rikets sydgräns mot araberna, intog således ungefär
samma ställning som Roland i den franska folktraditionen.
Digenis — den “tvefödde“, ungefär motsvarande
“Halvdan“ — anger, att hans fader var muselman, hans moder
kristen. Sagorna och dikterna om honom uppstodo tydligen
på 900-talet, troligtvis i Kappadokien, och föredrogos på
det gamla sättet av kringvandrande sångare och
sagoberättare, som på folkspråket redogjorde för hans underbara
bragder i striderna mot de otrogna, hans födelse och första
ungdom, hans kärleksäventyr och hans död. Äldst
behandlades säkerligen blott spridda episoder ur sagan, och såsom
sådana hava de också fortlevat i folkvisor från Trapezunt,
Kappadokien, Cypern, Grekland, t. o. m. Ryssland.
Sedermera började mer eller mindre talangfulla folkskalder
sammanarbeta dessa episoder till ett mera enhetligt epos, och
vi äga även kvar fyra olika eper i handskrifter från
1300-talet, 1500-talet o. s. v. på s. k. politisk vers d. v. s. en
folklig meter, som i likhet med hymnversen är byggd på
stavelseräkning och aksent, men där samma versmått
ständigt upprepas, under det att i Romanos’ hymner olika verser
växla. Den vanligaste “politiska“ versen består av 15
stavelser med jambisk takt och cäsur efter den åttonde
stavelsen. På denna meter äro så gott som alla
vulgärgrekiska dikter avfattade, även det moderna Greklands.
De folkliga sagoberättare, som funnos redan under
forntiden, fortlevde ganska säkert också under denna tid, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
