Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Brytningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttre tecknet var, att även skenet av imperium romanum
försvann. Barbarhövdingen Odovakar, som 476 störtat den
siste romerske skuggkejsaren Romulus Augustulus, införde
därmed icke någon ny statsform, och själva händelsen
passerade troligtvis tämligen ouppmärksammad. Ty Odovakar
uppträdde blott som den grekiske kejsarens ståthållare. Då
han kort därefter besegrades av ostgoterna, bibehöll Teodorik
den store samma fiktion, och Italien kom således att i det
stora hela styras på samma sätt som förut; goterna
betraktades formellt endast som en i Italien förlagd trupp, vars
hövding — till börden konung — var kejsarens
överbefälhavare. Genom den longobardiska erövringen bröts
emellertid den romerska staten fullkomligt sönder, ty de råa
longobarderna erkände ingalunda kejsarens nominella
överhöghet. Å den andra sidan erövrade de blott vissa delar
av landet, under det att andra, bland dem staden Rom,
förblevo kejserliga; själva förmådde de ej heller
sammanhålla sina besittningar till ett enda longobardiskt rike, utan
detta sönderföll i smärre hertigdömen, och efter ungefär
två århundraden kom en ny erövring, den frankiska. Italien
blev nu fullständigt söndersplittrat i en mängd småstater.
Men under denna splittringens tid vaknade den gamla
romerska municipalförfattningen till nytt liv. Under
kejsartiden hade kommunerna alltid åtnjutit en viss självständighet
och styrts av folkvalda ämbetsmän. Då någon annan central
myndighet nu ej längre fanns, vunno naturligtvis dessa
kommunala myndigheter i styrka, ty barbarernas outvecklade
styrelsekonst kunde ej träda i stället för det fint utbildade
romerska statsmaskineriet, och ej heller hade de i detta fall
något intresse. De bodde på sina borgar ute på landet och
läto städernas invånare sköta sig själva. I städerna
tillämpades därför fortfarande romersk rätt; longobarder och
franker avgjorde sina rättstvister enligt frankisk eller
longobardisk rätt. Men så småningom segrade dock den romerska
rätten, ty barbarernas egna primitiva lagar passade ej längre
för de mera komplicerade rättsfall, som nu inträdde.
Samtidigt med att de italienska städerna började att
utveckla sig till medeltidens fria kommuner, pågick ett annat
lika viktigt nydaningsarbete: sammansmältningen emellan
Italiens gamla och nya befolkning. Detaljerna i detta känna
vi icke, blott att denna sammansmältning här drog längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
