Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Brytningstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om än annorstädes. Av latinets dotterspråk framträder
italienskan sist, och att den italienska litteraturen är den
yngsta romanska är helt naturligt, ty latinets ställning var
här starkare än annorstädes och hindrade därför kraftigare
än eljes folkspråkets erkännande. Den äldsta barbarlitteratur,
vi hava, är från ett icke av romare erövrat land, från Irland
(500—600-talen); därefter kommer den angelsaksiska, som
börjar emot slutet av 600-talet, den kontinentaltyska från
början av 700-talet, den nordfranska från slutet av
800-talet, den mer än ett århundrade yngre provençalska och
sist den italienska, som knappast börjar förr än på
1200-talet.
Den romerska kulturen var emellertid ej inskränkt blott
till Italien, och under 200- och 300-talen hade snarast
Afrika varit den, litterärt sett, ledande provinsen. För den
romerska kulturen betydde Afrikas förlust således kanske
lika mycket som Roms ödeläggelse. Men 429 bröto de råa
vandalerna in i provinsen Afrika och grundade där ett nytt
rike, där den antika kulturen så gott som utrotades. De
obetydliga resterna utplånades fullkomligt genom det
förhärjande kriget emellan greker och vandaler på 530-talet.
Genom detta lades landet nästan öde. Afrikas befolkning
— skriver Prokopios — var “förfärande decimerad. Blott
få levde kvar. Efter så stora olyckor hade de visserligen
fått fred, men alla voro de tiggare“. I det land, som
araberna sedermera erövrade, fanns således icke längre någon
romersk kultur.
Ett lyckligare öde hade en annan romersk provins, Spanien,
som likaledes skänkt den latinska litteraturen en följd av
framstående författare. Redan under 400-talets första år
erövrades denna provins av åtskilliga germanska folk, svever,
alaner och vandaler, men dessa kuvades snart av visigoterna,
som nu för nära tre århundraden blevo landets herrar. Av
alla germanstammar voro goterna de bildningskraftigaste
och de minst barbariska. De sammansmälte därför ganska
hastigt med den romerska befolkningen, antogo dess språk
och började verkligen att i viss mån fortsätta det romerska
kulturarbetet. Men den visigotiska staten föll redan 711,
och goterna nödgades att draga sig tillbaka till den galliciska
bergsbygden, varifrån de sedermera började en förbittrad
kamp mot araberna och steg för steg återerövrade det forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
