- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
39

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Kyrkans latinska litteratur 600—1050 - Den lärda litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Innan denna angelsaksiska kultur med 800-talets början
hämmades, hade den fått tillfälle att röja sin
expansionskraft. I början av 700-talet begav sig nämligen den
angelsaksiske munken Bonifacius på uppdrag av påven Gregorius
II till det då ännu hedniska Tyskland, vars apostel han
blev. Bland hans stiftelser där är benediktinerklostret i
Fulda den märkligaste, ty det var från detta, som det
litterära kulturarbetet kort därefter utgick. Därifrån
grundades sedan flera dotterstiftelser, såsom i Reichenau med
flera ställen, och det var dessa samt Mainz och S:t Gallen,
som på 800-talet, då kulturen i England och Frankrike
gått tillbaka, blevo den europeiska bildningens främsta härdar.

Men den angelsaksiska kulturen hade erövrat icke blott
Tyskland, utan ock Frankrike. 781 hade Karl den store i
Parma sammanträffat med en lärjunge från domskolan i
York, vid detta tillfälle dess föreståndare, saksaren Alkuin,
och på Karls begäran följde han honom till Frankrike,
därhän blev konungens närmaste vän och — för att begagna
vår tids språk — hans kultusminister. Bildningen i
Frankrike hade under de råa merovingerna sjunkit allt djupare,
men Karl brann av ett verkligt rörande begär efter
kunskaper. I det kungliga palatset inrättades nu en skola,
som ställdes under Alkuins ledning och där konungen —
ty kejsare blev Karl ju först senare — och hans närmaste
blevo Alkuins elever. Själva kallade de denna “Schola
palatina“ en akademi och togo sig där namn, som vittna
om deras såväl klassiska som bibliska intressen. Karl själv
kallade sig David efter den kungliga psalmsångaren, Alkuin
Flaccus, Karls måg Angilbert Homerus, några valde sig
bibliska namn såsom Aron, Beseel (Eginhard), några namn
från Vergilius’ ekloger, andra åter helgonnamn. I denna
krets läste man nu grammatika såsom i en skola, men de
lärdare skrevo även dikter. Synnerligen märkliga äro dessa
icke, utan stå i det hela under inflytande av Venantius
Fortunatus’ panegyriker och smådikter. Men de beteckna
dock det första uppvaknandet i Frankrike till en litterär
verksamhet. Så skrev en landsflyktig irer, som uppehöll
sig vid Karls hov, ett “epos“ över hans seger över den
bayerske hertigen Tatilo, en annan, troligen Angilbert,
besjöng i ett blott delvis bevarat epos Karl såsom påvens
hjälpare; en tredje skald, som kallar sig Naso, skrev ekloger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free