Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den germanska folkdiktningen - De bevarade resterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som upptäcktes 1643 och som befinner sig i Köpenhamn,
kan närmast karaktäriseras såsom en “visbok“ — en av de
många, som funnits — och innehåller dikter av tre olika
slag: gudasånger (de enda hedniska, som över huvud
bevarats), gnomiska dikter (som sammanförts i Havamal) samt
hjältesånger om Volund, Helge Hjorvardsson, Helge
Hundingsbane samt om Sigurd Fafnesbane och giukungarna.
Handskriften är från tiden omkring 1270, men de flesta dikterna
äro betydligt äldre och från ganska olika tider. De äldsta
torde härröra från 900-talets början eller 800-talets slut, de
yngsta, som äro isländska nydiktningar, från 1100-talet.
Men Sæmund präst, som dog 1133, har ingenting haft att
göra med denna handskrift, varken såsom författare, samlare
eller renskrivare. För övrigt finnas andra liknande dikter
i andra, mindre fullständigt bevarade handskrifter, och i
Snorre Sturlosons poetik, den s. k. prosaiska eddan, refereras
flera, stundom med några versifierade utdrag. Vidare är denna
nordiska hjältesaga känd genom flera prosasagor, av vilka de
viktigaste äro Volsungasagan och Hervararsagan. Den förra
skrevs omkring 1260 delvis på grund av dikter av ungefär
samma innehåll som Sigurdsdikterna i Sæmundareddan, delvis
med stöd av en prosaisk tradition, som till en del var
skriftligen avfattad redan omkring år 1200. Hervararsagan. som
torde hava nedskrivits under 1200-talets förra del, stöder
sig delvis också på gamla kväden i samma stil som de,
vilka förekomma i Sæmundareddan. Men episoderna hava
från början ej haft med varandra att göra, utan först så
småningom sammanarbetats, troligen delvis i Sverige. Själva
grundmotivet stammar från goterna i Sydryssland, men till
denna kärna hava sedan nya motiv anknutits. Av
sagohistorisk betydelse är slutligen också den vid 800-talets slut
skrivna ättdikten Ynglingatal, som sedan lades till grund
för Snorres Ynglingasaga och som behandlar Sveriges äldsta
sagohistoria.
Synnerligen rik i detta avseende var också den
angelsaksiska litteraturen. Utom den stora dikten Beowulf hava
vi här kvar fragment om Weland (= nordiskt Volund), om
Waldere (= Waltarius), om en strid mellan danskar och
friser (Finnsburgdikten) m. m. Av särskild vikt är ett
egendomligt, katalogartat poem Widsid, som tydligen avser att
giva en förteckning på alla de sagoämnen, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
