Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första period - Kulturens nyvaknande - Den germanska folkdiktningen - Hjältesagans karaktär och form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och annan skall säkerligen tillägga: kortare dikter, vilka
senare sammanslöto sig till större, och måhända skall man
upprepa den gamla nyromantiska satsen, att folkets
ursprungliga språk alltid är poesien, ej prosan. Men åtminstone
den sista satsen är nog oriktig: det äldsta språket är helt
visst prosan, och versen är en yngre, mera konstnärlig
utbildning av denna. På samma sätt föredrogs hjältesagan,
åtminstone äldst, på vanlig prosa, och skalden var troligen
minst lika mycket en sagoberättare på prosa som han var
en poet, som föredrog dikter; så voro de isländska skalderna
vid de nordiska hoven, och så voro förmodligen också deras
yrkesbröder på kontinenten. Likaså är den iriska epiken,
som är den äldsta bevarade barbarepik, en prosasaga, som
dock stundom har vissa versifierade partier. Det är icke
osannolikt, att den äldsta germanska epiken haft denna
form: en prosasaga, som vid de mera lyriska partierna,
särskilt vid de handlande personernas tal, kunde övergå till
vers. Sådana sagor möta vi hos islänningarna t. ex. sagan
om Niord och Skade, som är på prosa, men en prosa, som
avbrytes av tvänne strofer, i vilka var och en uttrycker sin
längtan tillbaka till det gamla hemmet. Antagligen var det
också denna äldre typ, som ännu föresvävade författaren
till Volsunga- och Hervararsagorna, i vilka vers och prosa
blandas om varandra.
Den vidare utvecklingen kunde gå i två olika riktningar,
vilka antagligen förekommo samtidigt. Skalden kunde
föredraga en dikt med en mängd lärda anspelningar på de
olika hjältesagor, han kände och vilka han sedan berättade
på prosa för sitt auditorium. En dylik dikt hava vi i
Widsid-katalogen och i de lärda isländska skaldevisorna,
vilka ofta göra intryck av en text till en — nu förlorad
— prosakommentar. Eller också kunde en enstaka episod
i hjältesagan skrivas om till en dikt och det övriga berättas
på prosa. I mera populära sagor blevo naturligtvis alla
episoderna på så sätt behandlade, några t. o. m. i flera
variantdikter — så flera eddasånger — men till något stort,
enhetligt och sammanfattande epos, som upptog alla
episoderna, kommo germanerna troligen icke, förrän de gjort
bekantskap med den latinska epiken, och med all
sannolikhet fortlevde den prosaiska berättelsen hela tiden vid sidan
av de versifierade episoderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
