Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Universiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nötning mellan befolkningslagrens olika tungomål uppstodo
de nya romanska folkspråken. Men i dessa språk och i
denna nyvaknade nationalitetskänsla låg den viktigaste
förutsättningen för den nya kulturen, och allt efter som de
lyckades att utprägla sitt språk och sin nationalitet hava
medeltidens folk fått betydelse för den allmänna odlingen.
Spanien omfattade ännu ett relativt litet område, vilket
dessutom var splittrat i småstater. Dess inlägg blev också
obetydligt. I ännu högre grad var Italien ett kaos. Nästan
varje stad var där ett samhälle för sig, de hade olika
styrelseformer, olika intressen och olika förvärvskällor. Mellan
dem och inom dem pågingo förbittrade strider, någon känsla
av samhörighet existerade ej, florentinaren kände sig såsom
florentinare, pisanaren såsom pisanare, men ej såsom italienare,
och först Dantes stora dikt blev det frö, ur vilket en
italiensk patriotism kunde växa upp. Den förste italienaren
är därför Petrarca, och ehuru det italienska språket redan
på 1200-talet framträdde såsom utdanat, var Italien före
Dante och Petrarca i andligt avseende ett biland till Provence
och Frankrike.
I det stora hela rådde samma politiska förhållanden i
Provence, som under denna tid hör mera samman med
Italien än med Frankrike, varifrån det skilde sig till språk,
samhällsinrättningar och folkets härstamning. Men i det
nya folkspråket ägde landet dock en enhet, en provençalsk
nationalitet, som också yttrade sig i en rik, nationell
diktning. Än lättare hade de aldrig romaniserade tyskarna att
såsom ett folk avskilja sig från de andra. Språket, om än
splittrat i ganska skilda dialekter, var dock ett enda, och
även politiskt fanns en, om ock svag, enhet i kejsarmakten.
En tysk nationalitet framträder också redan under denna
tid och även en nationell litteratur. Starkast utpräglad
var dock den franska nationalitetskänslan, denna hänförelse
för “det ljuva Frankrike“, som ljuder redan genom den
äldsta chanson de geste, som bevarats. Tack vare denna
starka nationalitetskänsla kom Frankrike också att intaga
ledarställningen i medeltidens kulturarbete, en ställning, som
erinrar om den, som samma land sedermera fick under
upplysningstidevarvet. De flesta litterära rörelserna utgå från
Frankrike, därifrån komma idéerna och fortplanta sig till det
övriga Europa, och den franska kulturen, fransk skolastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
