Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Universiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och franskt riddarväsen, breda ut sig över allt större och
större områden.
Vid periodens början var Frankrike ej stort, och dess
gräns mot Provence låg blott ett stycke söder om Loire.
Men endast några år därefter erövrades England, som under
hela denna tid blott är en fransk provins, vars konungar
och överklass tala franska och hava en fullkomligt fransk
bildning. På 1200-talet krossades Provence’s självständighet,
fransk kultur trädde i stället för provençalsk, och landets
gamla språk sjönk ned till en ringaktad patois. Genom det
latinska kejsardömet i början av samma århundrade nådde
denna franska kultur också till Grekland och Orienten, och
kort därefter erövrades Neapel och Sicilien av huset Anjou.
Även i norra Italien trängde — såsom vi sedan skola se
— franskt språk och fransk bildning tämligen djupt ned,
och t. o. m. den tyska litteraturen bildar sig efter den
franska.
Den nya bildningen sammanhängde naturligtvis på det
närmaste med undervisningsväsendets ombildning. Såsom
vi minnas hade så gott som all bildning utanför Italien
varit koncentrerad till benediktinerklostren. Genom
norrmannernas härjningar hade emellertid klostren i Frankrike
och England så gott som förstörts, och själva
benediktinerorden hade råkat på förfall. Vid det nya årtusendets början
hade dock vikingatågen upphört, benediktinerorden hade
reformerats först genom clunyacenserna, sedan genom
cistercienserna, och de forna klosterskolorna fylldes nu av ett
nytt liv, till flera av dem strömmade det lärjungar från
alla håll, såsom till Fécamps och Bec i Normandie, och det
var från dessa skolor, som impulsen nu utgick. Men vid
sidan av klosterskolorna började nu också de förut föga
bemärkta katedralskolorna att göra sig gällande, framför allt
de i Tours, Reims och Chartres, och vid 1100-talets början
hade de trängt de gamla klosterskolorna i bakgrunden. Så
småningom upphörde dessa senare att hava sina scholæ
externæ och begränsade sig nu blott till de blivande
munkarnes uppfostran. Klostrens undervisning blev därför
företrädesvis teologisk, under det att katedralskolorna mera
ägnade sig åt “artes“ d. v. s. åt grammatik, dialektik och
retorik. Men av denna olikhet följde en annan. Skolastiken,
som är denna periods stora skapelse, fick på grund härav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
