Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Universiteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av kanslern utfärdade licens ansågs ingen hava rätt att
undervisa inom stiftets jurisdiktion. Men i Paris växte
lärjungarnas antal snart så starkt, att de icke kunde rymmas
i den till Notre Dame hörande skolan. Följden härav åter
blev ett slags förberedande skolor. På Cité, i närheten av
Notre Dame, slogo sig åtskilliga privatlärare ned, fingo av
kanslern licentia docendi och började att undervisa i “artes“
d. v. s. egentligen logik, under det att katedralskolan nu
mera begränsade sig till det högre ämnet teologi. Då
kanslern emellertid började sälja licenser åt oduglingar samt
vägra dylika åt kunnige män, uppstodo starka slitningar
mellan honom och magistrarna på Cité. För att vinna
gehör för sina fordringar sammanslöto sig då dessa lärare
eller “magistrar“ till ett skrå, en “universitas magistrorum“
— ty “universitas“ betyder blott skrå, gille eller
sammanslutning. Denna universitas fordrade nu, dels att kanslern
skulle utdela licens åt dem, som universitas magistrorum
efter noggrann prövning anmälde hos honom, dels icke
utdela licens åt andra än dessa. Det nya skrået, som
omkring år 1200 torde hava varit färdigbildat, krävde således
fullt oberoende, och då kanslern vägrade, började magistrarna
med det nya århundradet att i massa flytta över till den
vänstra Seine-stranden, till det latinska kvarter, som efter
dem fått sitt namn. Detta latinska kvarter låg nämligen
utanför Notre Dame’s jurisdiktion och lydde under klostret
S. Geneviève, med vars kansler man hade betydligt lättare
att komma över ens. Genom denna emigration kan det
ryktbara Parisuniversitetet sägas vara färdigbildat.
Man må icke jämföra det med ett universitet i våra
dagar. Det hade inga statsanslag, icke ens några privata
fonder, inga gemensamma lokaler — när magistrarna hade
en sammankomst, hölls denna i någon av kvarterets kyrkor
— inga stora föreläsningssalar, utan universitetet var en
rent ideel korporation, ett skrå av privatlärare, som var
och en hyrde sin skollokal, hade sina lärjungar och som
levde av de avgifter, om vilka han och eleverna kommo
överens. Det enda gemensamma var det “mästarprov“,
examen, som lärjungarna fingo avlägga inför universitas
magistrorum. Inrättningen var därför till en början ganska
republikansk, och först mot 1200-talets mitt höra vi talas
om en ålderman för detta lärda skrå, en rector.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
