- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
101

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Upplysningsfilosofien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men han hade i alla fall sörjt för, att de förut fördömda
kätterierna föreföllo läsaren åtminstone fullt ut så förnuftiga
som de renläriga åsikterna, och hans Dictionnaire blev
därför, såsom man sagt, den arsenal, från vilken kyrkans alla
fiender kunde hämta och hämtade sina vapen.

Av liknande art var skolastiken eller den metod, som nu
grundades genom Abelards Sic et non. Metoden bestod i
att samvetsgrant anföra alla skäl för och mot en uppställd
tes, och liksom Bayle överlämnade Abelard i Sic et non åt
läsaren att själv draga konklusionen. Metoden stannade ej
vid ett dylikt referat, och de skolastiska föreläsarna drogo
väl alltid konklusionen ur sina premisser, men denna
konklusion följde först efter en ingående diskussion av alla
möjliga — ofta de mest spetsfundiga — skäl och motskäl.
Det hela hade karaktären av en glad, ungdomlig tankelek,
och lika litet som 1700-talets upplysningsfilosofer hade någon
allvarlig känsla för den praktiska bärvidden av de idéer, de
kastade ut i bokmarknaden, lika litet bekymrade sig
1100-talets skolastiker om den teologiska renlärigheten av de teser,
med vilka de under sina disputationer jonglerade. Det
förefaller, som om man gripits av en naiv, halvt förvånad glädje
över det mänskliga tankeinstrumentets förmåga att upptäcka
och lösa svårigheter, och man rörde sig därför icke blott
med samma ungdomliga käckhet som 1700-talets män, utan
ock med samma brist på religiöst och vetenskapligt allvar.
I motsats mot Anselmus av Canterbury betydde för dem
resultatet intet, själva tankeoperationen allt.

Abelard hade börjat blott såsom lärare i logik, men så
vågade han en djärv kupp — från dialektiken kastade han
sig över på teologien, och vid utläggningen av bibelns böcker
dristade han nu att tillämpa den dialektiska metoden. Så
till vida var detta intet nytt, som redan Anselmus före honom
gjort samma sak, men skillnaden var den, att Anselmus,
lärare i en munkskola, var teolog från början och hans
synpunkt därför teologens. Med Abelard — förelöparen till
medeltidens sekulära universitetslärare — var det lekmannen
och lekmannens vetenskap, dialektiken, som upphävde sig
till domare över kyrkans lära. Tilltaget väckte därför en
oerhörd uppmärksamhet, och skaror av lärjungar strömmade
till den djärve föreläsarens kateder. Hans satser fördömdes
väl av kyrkomötena i Soissons och Sens, och vi hava en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free