- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
102

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Upplysningsfilosofien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

roande beskrivning på den slöa prelatkör, som efter
uppläsandet av varje kättersk tes intonerade sitt damnamus.
Abelard själv föll väl undan och nödgades att med egen
hand förbränna sina farliga böcker — men tvivlets
perpetuum mobile var en gång satt i rörelse, och
forskningsbegäret kunde ej hejdas av teologernas damnamus.

Det heterodoxa i de enskilda lärorna synes icke hava
varit så farligt, och för flera av dem kunde han åberopa
fullt rättrogna meningsfränder. Men likväl hade hans
motståndare rätt att i honom se en bland kyrkans farligaste
fiender. Synpunkten, andan i hela hans verksamhet var
kättersk, även om den enskilda satsen var ortodox, och
olyckan var, att ingen bannlysning hade makt att dräpa
denna tvivlets och forskningens anda.

Kort efter Abelard kommo nya impulser, som verkade i
samma riktning. Först från antiken. På föranstaltande av
Robert Grosseteste överflyttade syditalienska greker omkring
1250 Aristoteles’ Nikomakhiska etik på latin, andra
aristoteliska arbeten blevo kort därefter på initiativ av Thomas
ab Aquino översatta också direkt från originalet. Men redan
förut, ungefär vid början av 1200-talet, var nästan hela
Aristoteles känd genom arabiska mellanhänder.

En litteratur, som för medeltidens historia haft en stor,
ehuru först på den sista tiden uppskattad betydelse, är den
syriska, inom vilken det just på övergången från antik till
medeltid synes hava utvecklats en stor livaktighet. Särskilt
intresserade sig de syriska nestorianerna och monofysiterna
för Aristoteles, och genom dem blevo hans arbeten
överflyttade på syriska. Då sedermera Syrien erövrades av
araberna, blevo dessa syriska lärde sina muhammedanska
besegrares lärare, och Aristoteles tolkades nu på arabiska samt
framkallade hos öknens skarpsinniga, för abstraktioner lagda
söner en rik filosofisk litteratur på grundvalen av den
grekiska tänkarens system; dessutom studerade de ivrigt de
grekiska läkarnas och matematikernas skrifter.

De mest bekanta av dessa arabiska filosofer äro Alfarabi
och Avicenna, vilka båda haft en stor inverkan på
västerlandets filosofiska spekulation. Sin höjdpunkt nådde
emellertid den arabiska filosofien, då den på 1000-talet överfördes
till Spanien, och dess över huvud främste representant är
Averroës (1126—1198).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free