- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
108

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Upplysningsfilosofien - Reaktionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riktningen kan betraktas som humanismens förtrupp, den
andra som reformationens, och det förefaller, som om båda
redan nu borde hava segrat. Men ännu var den katolska
kyrkans makt ingalunda bruten, och i det kritiska
ögonblicket lyckades påvestolen att finna hjälptrupper, där man
minst kunnat ana.

REAKTIONEN



Såsom redan påpekats hade ända sedan kristendomens
första år en inre strid pågått mellan den allt mer
förvärldsligade kyrkan och de verkligt troende, som ville fly icke
blott “världen“, utan ock “världen“ inom kyrkan. Civitas
Dei hade för dem blivit en Civitas terrena, och det var
undan denna de drogo ut i öknens ensamhet. Munkväsendet
betecknar således urkristendomens reaktion mot världskyrkan.
Men genom sin skickliga politik lyckades redan Gregorius
den store att förvandla oppositionsrörelsen till ett verktyg
för världskyrkan, och benediktinermunkarne blevo det nya
påvedömets ivrigaste vapendragare. På samma sätt hade
clunyacenserna tvingats in under kyrkan, och frågan var
nu, om de nya fromhetsrörelserna vid 1100-talets slut skulle
kunna ledas in i samma strömfåra. Den hjälp, som kyrkan
möjligen kunnat få av valdenserna, försmådde man dock,
och 1184 blevo de bannlysta och utstötta ur kyrkan. Men
strax därefter bröt denna rörelse ut på nytt, och då var
kyrkan klokare.

Den nya rörelsen utgick från Franciscus av Assisi
(1182—1226), och i hans ädla personlighet levde
urkristendomen upp på nytt. Även han drömde om att med ordet
besegra världen. Men erfarenheten hade lärt honom, att
på det gamla viset kunde det icke gå, ty rikedomen hade
förvandlat klostrens invånare till världens barn, och det var
de, som besegrats av världen, ej tvärtom. I stället ville
han bilda ett samfund av “Herrens gatsångare“, som utan
kloster, utan egendom skulle gå ut bland de fattiga och
elända, predika för dem på torg och gator och lik Kristi
egna lärjungar vinna dem för himmelriket, icke genom
lärdom, utan genom tro och gärningar. Den första
ordensregel, som han skrev för dem, som anslutit sig till honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free