Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Allmän karaktäristik - Upplysningsfilosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
opartiskt och så förmånligt som möjligt, och det intryck, läsaren
får, är obestridligen, att skillnaden i religion ytterst blott
är en skillnad i ras och uppfostran. Dialogen uttalar således
samma lära, som Lessing mer än sex århundraden senare
ånyo skulle förkunna i Nathan den vise.
Men denna antidogmatiska ståndpunkt var, som det
förefaller, icke endast den enskilde, upplyste filosofens, utan
tyckes under denna tid hava omfattats även av en stor del
av de högt stående och bildade klasserna, särskilt i Provence
och Frankrike. En greve Johan av Soissons umgicks
ogenerat med judar och förklarade sig öppet dela deras
invändningar mot kristendomen, förnekade treenigheten, bestred
trovärdigheten av bibelns berättelse om Kristi lidande och
uppståndelse m. m., och religiösa nihilister av denna art
tyckas då hava utgjort ett icke obetydligt parti, ehuru de
av bekvämlighet eller indifferentism drogo sig för att bryta
med kyrkan och föredrogo att i enskilda kretsar förhåna
dess läror.
Men även uppenbara kättare funnos, och i Provence voro
de, de s. k. katharerna eller albigenserna, t. o. m. i
majoriteten. De förkastade påvemakten, dopet, nattvarden,
helgondyrkan, mässorna o. s. v., och dessa åsikter omfattades icke
blott av det lägre folket, utan ock av de mäktiga
feodalbaronerna samt utbredde sig från Provence till Rhenprovinsen
och Italien, i vars städer “patarinerna“ — som de där
kallades — ofta blevo de härskande, även i påvliga städer
som Viterbo.
Albigenserna voro en fantastisk, gnostisk sekt.
Valdenserna eller “de fattiga från Lyon“, vilka 1170
sammanslöto sig till en församling, skilde sig däremot föga från de
äldsta franciskanerna och ville blott i sitt liv återgå till
urkristendomens fattigdom och kärleksreligion. Från början
ville de alls icke bryta med kyrkan, utan sökte t. o. m.
erhålla påvlig stadfästelse för sitt samfund, och först då
denna vägrades dem, bröto de sig hellre ut ur kyrkan än
de bröto mot vad de ansågo vara kristendom.
Kyrkan hade således från två olika håll underminerats.
Å den ena sidan hade rationalismen och indifferentismen
börjat sitt förstörelsearbete; å den andra reagerade
kristendomen, det oavvisliga religiösa behovet mot den påvliga
hierarkien och mot den förstelnade ortodoxien. Den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
