Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Sagans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättelser från traditionen, ej från de orientaliska magasinen,
som äro yngre än de äldre exempelsamlingarna. Och ur
samma levande folktradition lånade också fableau- och
novellförfattarne — t. ex. Boccaccio —, ej ur litteraturen. Vi
kunna välja några exempel.
I en av sina predikningar berättar Jacques de Vitry en
mycket bekant historia. “Slösarne — säger han — likna
den gamla kvinnan, som när hon bar sin mjölkkruka till
torget, satte sig ned att fundera, hur hon skulle kunna
bliva rik. För mjölken kunde hon få tre oboler; för dessa
tre oboler skulle hon köpa sig en höna, och av dennas
ägg skulle hon få flera hönor. Sedan skulle hon sälja dessa
och köpa sig en gris. Denna skulle hon föda upp, tills
den blivit fet och frodig, då hon skulle sälja den och köpa
ett föl, som hon skulle behålla, till dess att det kunde
ridas. Då skulle jag — sade hon för sig själv — sätta
mig på hästen, driva den till ängen och ropa: hopp, hopp.
När hon tänkte detta, började hon hugga med fötterna,
som om de varit sporrklädda, och av glädje klappade hon
i händerna. Men när hon det gjorde, slog hon omkull
mjölkkrukan, och mjölken rann ut. Hon hade nu ingenting
och var nu fattigare än förut.“
Denna anekdot möter oss på hundratals ställen inom
litteraturen, hos Rabelais, hos La Fontaine, såsom folksaga,
såsom fars o. s. v. Den läses ock i Pantschatantra, där
Yagna Sarma på samma sätt fantiserar. Då han blivit rik,
skulle han gifta sig, men om hustrun då sprang kring i
granngårdarna för att skvallra, så skulle han ge henne...
Och så slog han sönder mjölkkrukan.
Men anekdoten kan ej stamma från Pantschatantra, ty
redan omkring år 1200 anföres den av Jacques de Vitry,
och först ett halvt århundrade senare blev Pantschatantra
översatt till hebräiska och ännu senare till latin. Stammar
sagan från Indien, har den i varje fall före de litterära
sagosamlingarnas tid på muntlig väg spritt sig till Europa.
Men om dess ursprungliga hem veta vi i själva verket
intet, och en motsatt vandring är lika möjlig, möjligt
också att de olika versionerna uppstått oberoende av
varandra.
Vi kunna taga ett annat exempel. En bonde hade hört
en predikan om, huru Gud dubbelt vedergällde människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
