Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Sagans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Italien; kyrkan hade förlorat beröringen med folket,
och samtidigt vunno kättarpredikanterna allt större skaror
för sina irrläror. Det var här, som dominikanerna ingrepo.
Vi hava förut sett, huru de genom vetenskapen, genom att
taga ledningen vid universiteten, sökt vinna den lärda
världen. Den olärda massan däremot skulle vinnas genom
predikningar, och det ursprungliga syftet med orden var,
att denna, som därför kallades predikarorden, skulle med
användande av kättarnes egen metod slå dem på deras egen
mark. Kyrkan skulle räddas genom folkliga predikningar,
hållna icke av några kyrkofurstar, utan av fattiga, barfota
predikobröder, män ur det lägsta folkets egen krets, och
det var åt denna predikoverksamhet, som dominikaner och
franciskaner nu företrädesvis egnade sig. Men även själva
metoden blev en annan. En bland de första predikanter,
som redan före dominikanerna uppträdde mot de kätterska
albigenserna, Jacques de Vitry, yttrar: “En skarpsinnig
bevisförings svärd har föga makt över lekmännen. Utan
kännedom om skriften kan man visserligen ej taga ett steg,
men skriften måste belysas genom exempel, som äro
undervisande och roande på samma gång de äro uppbyggliga“.
För att locka till sig hopens uppmärksamhet späckade han
därför sina predikningar med s. k. exempel, och på så sätt
fick “anekdoten“ hemortsrätt i predikan, roande anekdoter,
men även allvarliga, historier av alla möjliga slag. Det var
denna metod, som upptogs av de båda nybildade
tiggarordnarna, särskilt dominikanerna, och då både samlandet
och utläggningen av dessa anekdoter ingingo i
dominikanernas undervisningsplan, blevo dessa samlingar
gemensamma för Europas alla predikanter och spriddes i alla land,
där de predikade. I klosterskolan lärde sig ju den svenske
predikarbrodern samma exempel som den spanske, bägge
anlitade samma samlingar, och samma anekdot berättades
därför för svenska och spanska borgare och bönder. Vi
ha kvar en mängd av dessa medeltida handböcker i
predikokonst, vilka i följd av sitt innehåll snarast förefalla oss
såsom anekdotsamlingar. I några äro “exemplen“ ordnade
i bokstavsföljd, i andra efter innehållet, i några utan en
bestämd ordning, några anföra blott själva anekdoten, andra
förse den med en “moralizatio“ eller allegorisk utläggning.
Men det är tydligt, att alla de äldre samlarne lånade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
