- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 2. Medeltiden /
137

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens blomstringstid - Den folkliga berättelsen - Fableau och conte dévot i Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1200-talet, då flödet hastigt upphör. Fableaudiktningen
sammanfaller därför med den medeltida litteraturens blomstring.

Hjälten i dessa fableauer är oftast den unge fattige
klerken. Det är han, som är den lycklige älskaren, det är han,
som narrar den rike borgaren på hans pengar och förför
hans hustru, det är han, som driver med munkar och präster,
och hans näsvishet väjer ej ens för den högsta börd.
Varifrån kommer du, frågar kungen. Jo, från vår by. Var
ligger då din by, herr joglear? Vid klostret. Och det?
Vid floden. Nå, hur kallas floden då? Den kallas inte alls,
utan den kommer okallad.

Och han skryter inte med sin moral. Hans liv förflyter
på krogen bland vin, flickor och tärningar, och särskilt de
sista äro kanske hans värsta frestare. Med fullkomligt
överdådig humor har en joglear skildrat en dylik sälle, — kanske
ett självporträtt. Tröjan var i trasor, byxor hade han inga
andra än dem naturen givit honom, hans skor hade hål vid
hål, och hade han en slant, så gick den åt på krog eller
jungfruhus bland tärningar och flickor. Så dog han, och
en ung djävul, som ej lyckats göra något bättre kap,
anammade hans själ och förde den till helvetet, där man
knappt brydde sig om att taga emot en så eländig stackare
— det var ju så många feta munkar och präster, rika
ockrare och täta borgare, som trängdes vid ingången. Men i
alla fall slapp han in. En dag, då Lucifer skulle bort med
sina trogna, satte han gycklaren att vakta själarna, och av
detta begagnade sig Sankte Per. Han begav sig ned till
helvetet, lät tärningarna klinga för Lucifers förtroendeman
och föreslog honom ett parti raffel. Ack, svarar den gamle
dobblaren, jag äger ju inte mer än min skjorta. Så sätt
ut en sex eller sju själar på slaget — förlorar du, så icke
märkes detta bland så många. Joglearen kämpar en het
strid med sitt samvete, men som förr i livet tar även nu
spelpassionen överhand, han satsar sina själar, förlorar, dubblar
och slutar med att spela bort hela helvetet. Med de frälsta
skarorna drager Sankte Per till himmelriket, och den
olycklige joglearen stannar ensam kvar i det tomma helvetet.
Lucifer, som kommer hem, blir ursinnig och kör ut honom,
och joglearen har nu intet annat val än att söka sig in i
himlen, där hans gamle vän och spelkamrat Sankte Per
skyndar sig att öppna porten för honom. Därför — så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/2/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free